Arkiv för kategori ‘Vardagsbetraktelser’

Ego-svedd

Publicerat: 2015-06-10 i Vardagsbetraktelser

Har ni tänkt på att vissa kommentarer bränns lite extra utan att man fattar riktigt varför? Så är det i allafall för mig. Det kan vara en harmlös kommentar från nån vars åsikt jag egentligen inte bryr mig värst om.

Jag är väldigt känslig när folk helt ovetandes om hur min situation ser ut påstår att jag måste ha gott om tid. Kanske är det för att jag själv tycker att jag har alldeles för ont om tid och lägger mycket tanke på hur jag ska hinna det som är viktigast för mig.

Igår när lilla H hade sin hemsydda kjol på sig sa tydligen en pedagog ”Har mamma varit lite kreativ nu igen! Värst vad hon verkar ha tid över!”

Det sved. Irriterar mig fortfarande. Fast egentligen behöver det ju inte vara nåt illa menat alls. Faktist så tror jag att det inte låg någon värdering, eller möjligtvis en positiv, i uttalandet men, ändå, det svider och skaver som plastpumps i sommarsolen.

Det har varit lite halloj i pressen och sociala medier nyligen om cykeldårar. Naturligtvis håller jag med att de där cyklisterna som blåser snävt förbi i samma hastighet som bilarna får skärpa sig men i ärlighetens namn är det mest gådrullar jag stöter på när jag går och cyklar.

Eller gå-döva och gå-puckon och vad jag nu har för fina öknamn i mitt huvud.  Trots att en hel del bilister har en tendens att glömma bort oss cyklister och jag ständigt har en liten rädsla att bli påkörd när jag cyklar (det har varit nära en hel del gånger) så är det gångtrafikanterna som tar upp mest plats både i mitt huvud och på cykelbanan. Många är dagarna när jag möts av blängande blickar och varför inte i kombinationen med en vägran att flytta på sig? 

Jävla cykelidiot! Cykla på trottoarer! tänker de säkert utan att våga göra mer än att blänga och ta så mycket plats som möjligt. Titta upp på skyltarna pucko tänker jag. Det här är en cykel- och gångbana som jag enligt lag är tvingad att cykla på i snigeltempo runt gångdrullar istället för att blåsa på på bilvägen.

Förutom alla som medvetet går i vägen finns alla de som bara inte är medvetna varav en läskigt stor del går med lurar med hög musik helt omedvetna om att de a) vinglat över till den rena cykelbanan B) att jag plingar som en tok för att de ska flytta sig.

Ibland förstår jag nästan de där cyklisterna som cyklar snävt förbi efter tröttnat på gångdrullarna men jag, jag plingar och saktar in så cykeln knappt går fram.

Lite motstridiga känslor när jag klev upp på vågen imorse. Förra veckan hade ju inget hänt på vågen (fast jag såg skillnad) – skulle det hända igen (inte så troligt två veckor i rad men…)?
Ja, men (tvivel) finns det alltid. Jag analyserar allt och alltid och ibland ägnar jag för mycket tid åt alternativ jag inte vill ska inträffa. Jag menar den här veckan åt jag ju semla, marängsvisch och äppelpaj. Och mer av den del med mer kalorier av middagarna. Och större portioner. Å andra sidan kändes det som precis vad förra veckans trötta, hungriga och ”håller nog på att bli sjuk” kropp behövde.
Resultat blev iaf ner 0,7 och vågen stannade på 61,8 och första delmålet (< 62 kg) är uppfyllt!

Det är nu inlägget egentligen börjar: att vara snäll mot sig själv eller inte?Ska jag fira att jag gått ner 5,1 kg de här 7 veckorna? En bra prestation med tanke på att kroppen aldrig får sova och jag därmed varken vill eller orkar pressa den för mycket. Hurra för mig!

Fast det var ju så här jag vägde innan sommaren när jag inte bantade, innan jag blev så trött att kompensera sömnbrist med godis framstod som en god idé framkomlig väg. Jag är ju bara tillbaka på ruta ett! Tänk om jag istället kört den här resan då?

Fast även om jag ”bara” är tillbaka på ruta ett är det ju en seger. Jag inte bara stoppade en dålig trend, jag vände den till en positiv. Vad tjänare jag på att slå på mig själv för jag gjort ett dåligt val? Inget! Och det sista jag gjort är ju ett bra val som jag har arbetat för, definitivt hurra för mig!

Det är lätt att snuva sig själv på vinsterna. Att fokusera på det dåliga valet man gjorde innan man valde om och valde bättre. Att flytta sitt mål till nästa steg precis innan man när det (personlig favorit). Så skulle man väl inte göra med praktiska delar i livet?

”Grattis till en väl genomförd halvmara!”
”Äh. Vänta ska du få höra om hur lat jag var innan jag började träna för loppet!”

Du springer en halvmara, du har kämpat hårt och är på väg att sätta ett nytt personbästa. Precis innan du når mållinjen börjar arrangörerna flytta målet. Vad händer?
”Några löpare ville köra längre så vi ändrade loppet till en helmara. Komigen kör på – du är redan halvvägs!”
Fy, fan inte blir man taggad då!

Ganska larviga låter ju exemplen men vi är många som gör så här. Var medveten om dåliga val men fira de bra och fira när du lyckats med det du föresatt dig.
Vill du att tomten ska komma? Then you better be nice (mot dig själv)!

Tänker ni mycket på den mentala inställningen i vardagen? Det gör jag.
Inställningen är så viktig för livskvalitén men ändå glöms den allt för ofta bort. Allt blir bra om jag bara byter jobb/får högre lön/köper större hus/går ner några kilo i vikt eller… Men nej, så funkar det inte. Nya parametrar in -> nya/samma gamla problem ut.

Tänk dig att din mobil krånglar. Den går att använda men ibland får du starta om den för att alla funktionerna ska funka. Fy så irriterande! Den som ändå hade en ny iPhone 6!
Så står du där med din nya iPhone 6 i handen och ska glad i hågen installera den när du upptäcker att alla instruktioner är på japanska. Fan! Nästan så man vill slänga telefonen i golvet. Den är bara skit!
Fast egentligen är ju inte telefonen skit, den har bara fel inställning och när du fixat det (för det gör du ju) så är du ganska så nöjd med din nya telefon ändå. Frågan är bara hur det kommer sig att du fixar telefonens inställning men inte din egen?

Jag säger inte att en positiv inställning löser alla problem eller att man aldrig får tänka negativt – förmågan att se risker är en vital del av vår överlevnadsförmåga – men man måste ha lite perspektiv.

Jag tror vi föds olika och att vi uppfostras olika och att det förklarar inställningen du har som ung vuxen. Men sen är det så att man kan ändra sin inställning och som vuxen är man själv ansvarig för det. Hjärnan är en fiffig sak som blir bra på det den gör ofta men även kan lära nytt så det gäller att öva sig på att tänka positivt och det är här det kommer in att tänka på sin inställning till saker.
När nåt är bra sköter det sig liksom själv men när allt går åt skogen är det viktigt att fråga sig
a) Gick verkligen allt åt skogen?
b) Vad kan jag ta med mig för positivt ur situationen?

Jag vågar inte ens tänka på hur jag skulle må eller min inställning om nåt skulle hända min familj men så här i vardagen när alla är relativt friska och allt är relativt bra så tänker jag mestadels positivt. Livet kunde vara bättre men också så mycket värre.
Ibland behöver man även i ett inte så perfekt men ändå perfekt vardagsliv kräka ur sig de negativa känslorna -men sen får man ta sig i kragen och rycka upp sig och som extra försäkring ser man till att omge sig med vänner som inte bara håller med och klappar dig på axeln utan också ger en spark i arslet när det behövs.

Nu har jag inte tid att korrekturläsa för nu måste jag hämta och hinna hem till mitt perfekta hem med min perfekta dagisunge innan min perfekta skolunge kommer hem och resten av min perfekta dag fortsätter!

Girig

Publicerat: 2015-02-09 i Träning, Vardagsbetraktelser, Välmående

Fem veckor av bantande nu. Fem veckor där jag visst känt nån gång att ett glas vin eller en hög godis vore gott men det ändå har varit enkelt att avstå för uppoffringen har inte känts stor men resultatet har varit bra.

Förra söndagen kände jag mig svullen och tung och var tvungen att tjuvväga mig en dag tidigt – trots att jag samtidigt fick sortera ut kläder som blivit för stora. Vågen visade över ett kilo ner – tjo ho!
Vägde mig på måndagen ändå, för det är ju vägningsdagen och hade trots att jag följt planen gått upp typ sex hekto på en dag. Va! Nej! Jag vill inte!

Löjlig besvikelse. Jag har ändå gått mer bra. Och vikten pendlar naturligt. Jag tränade på söndagen och då brukar jag binda lite extra vikt nån dag och som sagt det viktiga är ju inte vad vågen visar utan vad som känns och syns på vågen.

Så kände jag mig lite svullen igen igår men höll ut ändå till min vägningsdag idag. Hoppades om ett kilo ner från förra måndagen. Drömde om ett kilo från söndagen. Fast allt över ett halvt kilo ner är godkänt baserat på ansträngningen. Eller ja, alltså man kan kanske ens räkna med det varje vecka men…
Vågen visar 8 hekto ner från måndagen. Bra! Fast så tänkte inte jag.
Inte ens fast jag fick rensa ut fler för stora kläder under helgen.

Bara 4,2 kg ner på 5 veckor. Jag ville ju fortsätta snitta runt ett kilo i veckan och gått ner totalt närmare 5 kilo.
Ja, ibland förvandlas man till en girburk!

Nu vänder vi blad (som kungen skulle sagt) och ser vad gymmet kan bjuda på för kul!

05:50 Sover. Drömmer. Halvt invävt i drömmen registrerar jag något som låter. Det låter lite brådskande. Som nån sorts alarm? Aha. Det är bara väckarklockan som ringer.

Helvete (och där trillade polletten ner)!
Jag måste vakna. Och gå upp.
Jag som inte ens är i den här verkligheten än.

20 min senare. Sitter på bussen. I träningskläder. Springa idag igen? Cykla?
Fan, att jag glömde göra macka igår. Fast jag skar i alla fall gips och spacklade lite skruvhål!
Ja, just det. God morgon på er!

Under julledigheten har jag kommit igång med träningen igen. Det är inte på samma nivå som förr förstås men jag har kört ett pass som jag känt mig nöjd med varannan dag. Det är lätt när man är julledig och har mer tid och kan få ligga i sängen lite fler timmar för att kompensera alla de gånger man blir väckt. Jag skulle gärna kört mer men känningarna i höften är där och överhuvudtaget så är 0-100 på kortast tid sällan bästa idén.
Förra veckan i bestämde jag mig också för att skärpa mig med maten med. Har typ gått upp 5 kilo eller nåt sen sommaren. Jag har mulat godis och snacks när energinivån legat på botten och det är inte hållbart – inte bara för att nya kläder är för små!

Inget godis/snacks eller alkohol på en månad och det bättre valet när det kommer till maten. När man tidvis känner sig som en zombie pga sömnbrist känns det inte läge att vara toksträng på kaloriintaget, jag tänkte jag försöker hålla mig från utsvävningar och om jag orkar och det funkar kan jag ta lite extra kalorisnåla mål emellan.
Resultatet efter förra veckan är att jag gick mer 1 kg utan att ”kämpa” och jag hoppas jag kan hålla mig på samma nivå mat och träningsmässigt den här veckan – så får vi se vad som händer på vågen. Är inte lika svullen i kroppen när jag inte mular skräp och träningen gör att jag känner mig starkare och blir påmind om att där inne nånstans finns typ en atlet.

2015/01/img_7063.jpg