Arkiv för kategori ‘Simning’

Planen var att jag skulle springa Tunnelloppet idag men så fick min lilla fisk simtävling och då var valet enkelt. Galet, vad spännande det är när hon tävlar. Och jobbigt att VÄNTA i varma, fuktiga, högljudda simhallar tills det äntligen blir hennes tur att hoppa i plurret. Och lillasyster funkar inte riktigt att ha i hallen mer än korta stunder så vi turas om att vara i hallen med korta små överlappningar.

Först ut var jag att åka med till insimmet. När det blev dags för första grenen 50 m ryggsim kom R och lillasyster så vi alla kunde se. Så spännande. Känns absolut inte som hennes bästa lopp men ändå sätter hon ett nytt personbästa.
Jag åker hem, preppar middagen och försöker hålla koll på tävlingen (i en tävlingsapp) samtidigt som mini är övertrött och mindre samarbetsvänlig. Knappt har jag sovit i natt heller vilket säkert bidrar till att jag är alldeles skakig av upprymdhet och stress när lagkappen i 4 x 50 m fritt startar där min älskling simmar startsträckan. Hon kommer in sist till växlingen men jag skriker ändå högt av lycka när jag ser att hon gör det på en ny personbästa tid. Liten tittar undrande men leende på mig, hon förstår att jag skrek till av lycka men undrar nog vad i iPaden som kan skänka en sån lycka.

Tre timmar senare är jag fortfarande uppe i varv. Ska försöka somna tidigt ikväll för förutom att det är tävling för fisken hela dagen imorrn också så ska jag vara funktionär. Vi har förberett allt som går men tror att vi morgontrötta ändå måste dra oss upp senast 06:40 imorrn för att hinna packa baddräkter mm som hänger på tork efter dagens pass, hinna äta frukost, göra oss i ordning och vara på simhallen 07:30. TUR att tävlingen är i den lokala simhallen.

IMG_6624.JPG

IMG_6626.JPG

Annonser

Break a leg

Publicerat: 2014-09-06 i Simning, Träning, Vardagsbetraktelser

Heldag på simhallen idag. Inte för att leka och ha kul. Inte för att smulan tävlar. Utan för att jag ”måste”. Eftersom dottern tävlar måste vi föräldrar också aktivera oss i simklubben, jag valde att bli tävlingsfunktionär. Kul att lära sig mer om simning och ofta ganska trevligt att stå på tävlingarna men… Men det tar faslig tid. Och ibland missar jag när dottern tävlar eftersom jag måste hålla ögonen på en annan simmare. Och idag när hela familjen är förkyld var det inte roligt att gå upp tidigt för att ge sig iväg. Inte uppskattat av sjuklingarna hemma heller.

Lite pirrigt var det också eftersom jag inte stått på tävling på ett år. Tänk om jag glömt nån regel? Så jag höll tummarna att jag skulle stå som vändningskontrollant, på en ytterbana och att det inte skulle vara lagkapp eller långlopp. Men det funkade inte. Tidtagare på bana 5 blev jag och när det var tomma ytterbanor så fick jag kolla att rätt simmare startade i rätt ordning och växlade rätt (lagkapp), hålla reda på vart banskylten skulle stå och blåsa lungorna ur mig (långlopp). Och så fick jag för första gången diska en simmare. Uppvärmd och klar för fortsatta uppdrag!

Trevligt var det men nu är jag tröööött!

IMG_5810.JPG
Dimman ligger tätt över taken, endast tävlingsfunktionären är vaken!

IMG_5811.JPG
Förnyad tävlingslegitimation!

Barnkalas med kompisarna i lördags för min stora lilla tjej och enligt önskemål huserade vi på bowlinghallen. Två timmar senare var jag, som bara tittat på och hållit ordning på tjejerna, slut. E tog med sig granntjejerna hem och lekte vidare tills det var dags att åka till simträningen.
Vid middagen säger hon lite så där apropå ingenting ”Vet ni hur långt vi simmade idag? Ett tusen ett hundra femtio meter. Tränarna sa det.”
Hon fyllde nio för några dagar sen, inte konstigt att hon kommer hem trött och hungrig ibland.

Mallgroda!

Publicerat: 2014-03-15 i Simning, Träning, Vardagsbetraktelser

Jag alltså. Dottern har simtävling igen och är nervös. Hon är alltid nervös för tävlingarna, hon ska ju bli världsmästare i simning (eller bara Europamästare om plan A går åt skogen) så de är viktiga för henne. Den här gången ska hon dessutom simma dubbla sträckan rygg, 50 m vilket innebär att hon måste vända från rygg till mage, göra en voltvändning och komma upp på rygg igen – inte så lätt. Jag är så himla stolt att hon vågar trots hon är nervös men den här gången kändes hon trots allt lite mindre nervös – jag skojade om att vi skulle strunta i tävlingen eftersom hon ändå inte vill och hon blev arg, klart hon skulle tävla!

Först ut 25 m bröst. Det går bra tycker vi, hon förbättrade sin tid med 3 sekunder vilket vi tycker är strålande, men mest är vi nöjda för att hon inte tittade på de andra medan hon simmade. ”Räcker det till bronstid?” undrar hon men nej, tyvärr och hon blir inte helt nöjd.

Sen är det 25 m frisim och återigen fokuserar hon på sitt eget lopp och förbättrar sin tid med 2 sekunder. ”Du var bara en sekund från guldtid!” berättar vi. ”Argh.” svarar hon ”Jag skulle simmat lite fortare!”

Sen är det typ 1,5 h paus för henne innan ryggsimmet. Hon börjar i måttligt tempo men som vanligt när de andra börjar bli trötta efter halva längden så ökar hon istället. Så kommer vändningen och hon är för långt ifrån kanten! Nuddade hon? Spänningen är total för hon kommer in till vändningen som tvåa. Vi avvaktar och det tycks hon också göra i vattnet men så kommer tummen upp (vändning ok) och hon simmar på igen och ökar och ökar och kommer i mål som tvåa 2,5 sekund från guldtid! Galet!

Det coola är hennes berättelse om loppet, som när hon inser att hon vänder lite för tidigt men har sinnesnärvaron att inte sprattla på vidare utan sträcker ut allt hon kan bakåt och får i en tå – allt som krävs. En sekunds besvikelse när hon inser att hon nog kunde fått guldtid om hon satt vändningen men sen lättnad att hon inte gjorde det ”För då hade jag fått simma 100 m nästa tävling och jag är inte redo för det!”. Eller när hon berättar att hon såg i tränarens papper att hon blev diskad på bröstsim, har en idé om varför men sen säger att hon inte bryr sig – och menar det.
”Jag var så nervös för vändningen så jag tänkte nästan inte starta men så gjorde jag det och så fick jag en silvertid. Jag är så stolt över mig själv idag.” Nu förstår ni varför jag är mallig va!

Men nu är hela familjen slut.

Babysim

Publicerat: 2014-02-12 i Simning, Vardagsbetraktelser

Storasyster E gick på babysim och vi har tänkt att även lilla H ska få testa på det men av olika skäl så har det inte blivit av förrän jag idag anmälde oss. Trots babysimmet är på annan plats och i annan regi än med E har jag fått för mig att instruktören är samma. Kan jag komma ihåg namnet åtta år senare eller har jag inbillat mig? Vi får se! Jag håller tummarna för att jag har rätt och inte bara för att jag alltid vill ha rätt utan också för att jag tyckte vår instruktör både var väldigt bra och trevlig.

20140212-202527.jpg

Stolta mamman

Publicerat: 2013-12-15 i Simning, Vardagsbetraktelser

Simtävling igår igen för storan. Återigen var hon sjukt nervös på nivån att vi inte var säkra på att hon skulle våga starta. Mer nervös än på första tävlingarna vilket jag tror beror på att hon ärvt min tävlingsinstinkt och prestationsångest och att hon satt några fina pers från start som hon sen inte lyckats slå. Men hon kom aldrig upp på läktaren och på insimmet såg vi en tjej som för första gången på länge faktiskt saftade på lite (istället för simma lugnt av oro att få tekniken fel).
Första gren 25 m rygg och hon simmar lite fortare än på sista tävlingarna MEN tittar alldeles för mycket på vart hon är i förhållande till de andra men den här gången ökar hon tempot efter varje titt och på slutet flyger hon nästan fram och när hon kommer i mål säger speakern ”Först att sätta händerna i kaklet är bana 3 [hennes namn].” och den lilla rackaren inte bara vann sitt heat och satte ett nytt pers hon fick också en guldtid vilket betyder att hon tävlar i dubbla sträckan på nästa tävling. Ni må tro att det var en stolt tjej som sprang upp på läktaren sen!
Att hon sen inte slog pers på bröstsimmet bekymrade henne inte och när det är dags för frisimmet slår hon till med ett nytt pers igen! En riktigt lyckad tävling i Es ögon.
Även om det är som att titta på en VM-final när ens egen unge är i och plaskar så är jag mest stolt över att hon vågade, tänk att ställa sig på en pall och starta i en sport som simning som är så oerhört teknisk att det är en massa regler och tekniker att hålla redan på för att inte bli diskad när man är så nervös att det känns som man ska få hjärtattack! Själv håller jag mig till långdistanslöpning där det räcker med att hålla reda på startsignalen och sen bara följa banan hela vägen in i mål.

Känns som det blir mer saker gjorda nu på helgerna fast jag är höggravid och vi är trötta men jag tror vi är trötta på ett annat sätt än vi brukar för vi har varit lite egoistiska och tackat nej till saker som visserligen är kul men också jobbiga.

Lördagen började med testa quinoagröt och medan mandlar till mandelmjölken låg i blöt grävde R en rabatt och planterade en häck åt mig. Eller åt oss då.
20130602-202612.jpg
Själv fortsatte jag att rensa ogräs på gaveln och plantera lite blommor.
20130602-202739.jpg
Sen var det dags för simtävling för smulan.
20130602-205240.jpg
25 m vardera av rygg, bröst och rygg. Lite pirrig var hon men hon tog det verkligen piano, både i bassängen och utanför och hade kul.

Söndagen började med mer tävling, Mini-maran. Hot, hot och en rödkindad tjej kom i mål. Nöjd och belåten hade hon skaffat sig en ny kompis under loppet.
20130602-205900.jpg
När vi alldeles kokande hämtar tävlingströjan får vi syn på en lång kö som leder till…
20130602-210042.jpg
…Isabellah!
Och tjejen som hatar köer deklarerar att det är värt att stå i den här kön. Dagens höjdpunkt!
20130602-210216.jpg
Sen blir det hem och käka lunch och fika med mormor och morfar, simträning, vattning, trädgårdshäng med grannen, grill och middag på gräsmattan. Nu soffhäng innan en ny arbetsvecka börjar.