Arkiv för kategori ‘Okategoriserade’

This is not all of me

Publicerat: 2011-04-23 i Okategoriserade

Ni fattar väl att det ni läser här inte är hela jag, bara små bitar? Att jag sorterar vad jag väljer att skriva, att jag inte berättar allt. Att jag både är mer och mindre störd än jag ger sken av.

Annonser

Fast igen

Publicerat: 2011-04-22 i Okategoriserade

Blir så trött att det inte släpper. Drog ut för att ta milen idag. Tänk om… Men det blev inget med det. Det var tunga ben från start. Försökte intala mig själv att en långsam runda är bättre än ingen runda, att jag ialf kunde njuta av solen. Det gick så där med det. Känner mig jäkligt långt borta från sub 46. Visst det var en dålig dag. Visst jag har hela året på mig. Men ändå, jävligt långt bort. Strax under 52 blev tiden, ungefär samma som antalet nya fräknar skulle jag tro.

Snart sitter jag ialf på en solig balkong med världens bästa bejb, njuter av lite vin och inser att det kommer en dag imorrn oavsett vad den här har haft att bjuda på.

Smokin’

Publicerat: 2011-04-21 i Okategoriserade

Ni vet hur det ser ut som rök när man andas ut lite kallare dagar. Imorse när jag stod och stretchade såg jag i ögonvrån hur det kom rök bakom mig. Vände mig om och såg inget. Upprepade det här några gånger för jag bara MÅSTE veta allt. Så av någon anledning så vred jag bara lite på nacken istället och då såg jag det. ”Röken” kom från min svettiga rygg. Najs, riktigt najs, nu känner jag mig så fräsch och sexig.

Jag hade visst redan sprungit 2 km i sträck i 4 min tempo. Inget nytt rekord idag alltså. Fast det väl varit konstigt annars.

Lite löpträning idag igen. Egentligen skulle jag springa 900 m-intervaller men tempot kändes avskräckande både för jag inte är helt frisk än och dels för att jag tappat så mycket sen jag sist var frisk. Och ärligt kände jag mig inte tillräckligt motiverad ens att testa hur mycket jag skulle orka – så, vad gör man då?

Jo, jag var ju lite osäker på om jag nån gång sprungit 1 km på 4 min blankt så jag tänkte att jag testar så jag kan skryta med det. Det är alltid trevligt att skryta.
Det blev 4 st 1 km-intervaller a 4 min med lite snabb gång emellan. Gick riktigt bra. Lite jobbigt förstås men inte så jag funderade på att lägga av eller behövde förta mig.

Nu är frågan om jag kan klämma i 3 intervallpass i veckan? 200 m intervallerna behöver jag verkligen för att bli lite snabbare. 1000 m intervallerna kändes trevliga på nåt sätt så de vill jag också fortsätta med. 900 m intervallerna vill jag inte riktigt heller ge upp för att jag tror att det är viktigt att jag springer lite längre sträckor i snabbare tempo än 4 min. Men då måste jag nästan ge upp mitt ”spring 5 km så fort du kan pass”. Det känns iofs ganska bra att pausa det eftersom jag inte längre orkar springa alls så fort som jag vill – fast det betyder å andra sidan att jag behöver träna på det?
Vojne, vojne, what to do?

Äsch, nu bestämmer vi så, ”spring 5 km så fort du kan” får pausa lite. Jag ska ju ändå köra ett ”spring minst milen så fort du kan” pass i veckan och då får jag ialf öva på det här med uthållighet och härda ut när huvudet är trött.  Nu behöver jag bara få vara frisk så jag kan bli lite crazy.

Nu vänder det!!!

Publicerat: 2011-04-19 i Okategoriserade

Nere på gymmet igår fick jag hopp om att jag börjar bli frisk – sa ju att det skulle hända om jag bokade en läkartid! Fortfarande trött i kroppen men jag klarade fler intervaller än sist till mindre ansträngning, avslutade tom m lite styrka och vet ni vad – knappt nån träningsvärk alls!
Synd bara att jag var tvungen att fuska lite m pauserna och bara sprang runt 10 st 40 sek intervaller när jag enligt plan borde fixa typ 20 st 45 sek – och tro mig, det är en hel jävla värld mellan 40 och 45 och 10 och 20 och inget resebolag säljer resor dit heller, måste för fan springa dit själv!

För övrigt rockar företagshälsovården. Hmm. Vi tar lite prover för att vara på den säkra sidan. Och när vi ändå är i gång är det lika bra att testa allt. Ha. Topsad i svalget, näsan och 3 rör med blodprover. Inte för de kommer visa nåt men ändå.

För övrigt måste jag ge vår lokala vårdcentral lite credd oxå. Dem som det normalt inte går att få en tid hos, som brukar vara dryga och ge högst tveksamma råd, de som inte tyckte att vi behövde prata m en läkare när Emelie hade akut lunginflammation – de verkar ha ändrat sig. Ringde ner i fredags när Emelie fick tillbaka hostan. Vill ni komma idag eller en annan dag? Vill ni komma på förmiddagen eller eftermiddagen? Shit, vad har hänt?

Sen tog läkaren inga prover på smulan m han verkade veta vad han pratade om och ordnade lite hostmedicin till henne. Fucking amazing.

Inte mycket löpning sista månaderna. När kroppen är sjuk och inte orkar prestera så är det jobbigt att finna motivationen att hitta de där luckorna lr tom stuva om schemat för att skapa lite löputrymme. De där drömmålen som fanns runt hörnet känns nu en kontinent bort. Just nu är ett spring snabbare än mål så orealistiskt och ett ta dig bara ut och spring mål så deprimerande att jag knappt vet vad jag ska ta mig till. Jag menar ta dig ut och spring? Yeah, right, det är ungefär som gå upp och gå till jobbet varje morgon. Aaaaahhhhh.

Satt och frös i vårsolen igår med min vän Runners. Deppad och förbannad på solen som flyttade sig så fort jag myste in mig insåg jag ändå en sak, jag är en löpare. Löpare de sitter inte i en badenbaden och tycker synd om sig själva när det är helt jäkla perfekt löpväder ute. Så på med skorna. Sa till mig själv minst bort till spåret och upp och ner några gånger för mördarbacken sen kan jag gå hem. Fast jag visste förstås att när löpskorna är på då går jag inte, ska jag nånstans så är det springa som gäller.

Faktiskt kändes löpningen något bättre igår. Istället för att känna mig insluten i Jello-O där varje rörelse är en kamp kändes det som jag sprang i sirap. Jag kände hur löpsteget fanns där även om jag inte orkade varken sträcka ut eller skjuta ifrån så kändes det ialf som om jag sprang. Inte heller igår pressade jag mig utan höll mig till ansträngd insats. Var lite sugen att se vad som skulle ske om jag gick all in eller ialf köra lite styrka efteråt men jag påminde mig själv att det är en dag imorrn också och då ska kroppen orka lite intervaller. Drygt 6,7 km blev det i 5:10 tempo, ingen lysande runda alltså men jag blev ialf lite sugen på att göra det igen.