Arkiv för februari, 2016

Den tomma stolen

Publicerat: 2016-02-23 i Uncategorized

  
Även fast jag aldrig läst Harry Potter hade jag ju lite förväntningar på boken. Den är för övrigt inte en jag köpt själv utan som jag ärvt av svärmor och jag valde snarare att läsa den pga vem som skrivit den än för storyn.

Boken börjar segt. Kanske delvis för jag inte hade så många minuter i stöten att läsa men också för att den hoppar rakt in i tankelivet för ganska många rollfigurer på en gång.

När jag väl kommit in i vem som nu var vem så blir boken allt bättre och bättre. Boken är bra och den väcker helt klart tankar om hur vi alla till mindre eller större del går runt med en fasad. Värd att läsas!

Annonser

Nästan varje morgon följer samma mönster:

  • Väckarklockan ringer
  • Jag tänker ”Redan? Jaha. Okej.”
  • Jag funderar på vilken dag det är och räknar ut hur många tidiga morgnar det är kvar tills lördag – den enda dagen som vi normalt inte behöver ställa väckarklockan.
  • Jag stiger upp

Liten har börjat sova mkt bättre. Det händer allt oftare att hon sover utan att vakna fram till kl 4-5. I lördags fram till 7!!! De nätter hon vaknar och vi lyfter över henne så sover hon bra i vår säng och varken vaknar eller sprattlar så mycket. Tror jag. För numer är jag så trött att jag somnar nästan direkt när jag lägger huvudet på kudden och vaknar inte av att en mygga fiser inne hos grannen (jag är normalt väldigt lättväckt, iaf om ljuder är onormalt eller kommer från ungarnas rum).

Fast istället vaknar jag av vad jag skulle klassa som stressdrömmar. Men jag känner mig inte stressad på det sär galna sättet utan mer som en sån där gammal klocka som ska dras upp varje dag för att inte stanna – med tillägget att nån drar upp den varje timme eller så med konsekvensen att fjädern blir konstant spänd.

Det känns som jag hela tiden har aningen för mycket som jag oroar mig för eller som inte får glömmas. Jag försöker komma på sätt att ”glömma” sakerna jag oroar mig för genom att tänka vad jag kan göra för att förhindra det jag oroar mig för (ex boka ett läkarbesök och bestämma mig för att inte oroa mig mer förrän jag träffat läkaren) och metoden funkar rätt bra men jag hinner knappt lägga på luren innan nästa problem dyker upp.

I tillägg till att jag inte sover ordentligt så är jag också konstant lite sjuk. Jag är orkeslös och har jag en stressig dag eller försöker träna lite lätt så kommer värk i huvud, öron, hals och näsan blir ytterligare mer snorig och täppt.

Att ha ett händelsefyllt liv och inte sova ordentligt på drygt 3 år gör det väl inte helt ologiskt att en blir förkyld i snart ett halvår. Men fan, jag orkar inte med. 

Träningen är normalt min avslappning, det som masserar bort stress och oro, när jag inte får till den blir mitt liv en nedåtgående spiral. Inget drastiskt men dag byggs det på och det blir mer och mer som oroar och stressar och mindre och mindre som löser problemen och lugnar. Det är lätt att påstå att jag längtar till våren och att folk slutar smitta ner mig.

Nu: gymmet!