Arkiv för februari, 2015

Vad är planen nu då?

Publicerat: 2015-02-27 i Uncategorized

Under nästa vecka tar mitt godis/snacks/alkohol uppehåll slut. En månad och sen en till månad går så fort! Ska jag köra en till? Det får otvivelaktigt resultat men jag börjar känna att popcorn inte känns så jävla festligt. Men jag tror jag kör en månad till. Fast kanske kan jag byta ut en del av popcornen mot en liten skål med nåt annat. Och sen kan jag ju alltid bryta när jag vill för det är ju jag som bestämmer. Fast jag hatar verkligen att bryta. Att bryta känns som en inkörsport till ursäkter, tappade sugar och övergivna drömmar. Ja, så funkar jag. Helt ärligt triggas jag av att vara lite ”duktig” och göra det där som andra säger att de inte orkar. Men nu har jag inte tid att dravla mer – dags att vakna till på gymmet!

Lite motstridiga känslor när jag klev upp på vågen imorse. Förra veckan hade ju inget hänt på vågen (fast jag såg skillnad) – skulle det hända igen (inte så troligt två veckor i rad men…)?
Ja, men (tvivel) finns det alltid. Jag analyserar allt och alltid och ibland ägnar jag för mycket tid åt alternativ jag inte vill ska inträffa. Jag menar den här veckan åt jag ju semla, marängsvisch och äppelpaj. Och mer av den del med mer kalorier av middagarna. Och större portioner. Å andra sidan kändes det som precis vad förra veckans trötta, hungriga och ”håller nog på att bli sjuk” kropp behövde.
Resultat blev iaf ner 0,7 och vågen stannade på 61,8 och första delmålet (< 62 kg) är uppfyllt!

Det är nu inlägget egentligen börjar: att vara snäll mot sig själv eller inte?Ska jag fira att jag gått ner 5,1 kg de här 7 veckorna? En bra prestation med tanke på att kroppen aldrig får sova och jag därmed varken vill eller orkar pressa den för mycket. Hurra för mig!

Fast det var ju så här jag vägde innan sommaren när jag inte bantade, innan jag blev så trött att kompensera sömnbrist med godis framstod som en god idé framkomlig väg. Jag är ju bara tillbaka på ruta ett! Tänk om jag istället kört den här resan då?

Fast även om jag ”bara” är tillbaka på ruta ett är det ju en seger. Jag inte bara stoppade en dålig trend, jag vände den till en positiv. Vad tjänare jag på att slå på mig själv för jag gjort ett dåligt val? Inget! Och det sista jag gjort är ju ett bra val som jag har arbetat för, definitivt hurra för mig!

Det är lätt att snuva sig själv på vinsterna. Att fokusera på det dåliga valet man gjorde innan man valde om och valde bättre. Att flytta sitt mål till nästa steg precis innan man när det (personlig favorit). Så skulle man väl inte göra med praktiska delar i livet?

”Grattis till en väl genomförd halvmara!”
”Äh. Vänta ska du få höra om hur lat jag var innan jag började träna för loppet!”

Du springer en halvmara, du har kämpat hårt och är på väg att sätta ett nytt personbästa. Precis innan du når mållinjen börjar arrangörerna flytta målet. Vad händer?
”Några löpare ville köra längre så vi ändrade loppet till en helmara. Komigen kör på – du är redan halvvägs!”
Fy, fan inte blir man taggad då!

Ganska larviga låter ju exemplen men vi är många som gör så här. Var medveten om dåliga val men fira de bra och fira när du lyckats med det du föresatt dig.
Vill du att tomten ska komma? Then you better be nice (mot dig själv)!

En kräsen föreläsningsätare

Publicerat: 2015-02-18 i Träning

Kan inte riktigt släppa besvikelsen över en föreläsare på hälsoinspirationsdagen jag var på förra veckan. Det är nackdelen med att själv söka och läsa information om de senaste rönen inom träning och hälsa.
Största besvikelsen är kopplad till att ämnet lät så bra – hur jag motiverar andra – men att de praktiska tipsen inte direkt var applicerbara för oss hälsoinspiratörer. Mina kollegor som bäst skulle behöva lite hälsoinspiration kontaktar inte mig för att prata träning så jag kan hjälpa dem till hållbara mål de verkar snarare tycka att jag är en irriterande hurtbulle som ska lämna dem ifred istället för att komma med pekpinnar (försöker verkligen att inte ens befinna mig i samma rum som pekpinnarna men…).

Och sen föreläsares tendenser att generalisera lite för mycket i försöket att driva hem en poäng. När man gör det finns alltid risken att nån tror att generaliseringen är den nya sanningen och att nån annan jävel (jag) blir irriterad över avsaknaden av nyanser.

”Mina kunder får inte träna om de inte sover ordentligt. Går du upp när du egentligen borde ligga kvar och sova ska du inte träna.”
Alla småbarnsföräldrar som väcks om nätterna – här är er ursäkt att skita i att vara aktiva!
Lite intressant är det dock att sömnföreläsaren på frågan vad småbarnsföräldrar som inte får sova ska göra svarade att de skulle gå och träna!
Personligen funkar träningen verkligen som ett komplement till sömnen för mig. Jag varvar ner och släpper stress och spänningar och träningsendorfinerna ger mig en extra energikick. Men jag försöker inte slå några världsrekord i min träning just nu, hade jag pressat skiten ur mig nu med sömnbrist så tror jag också att det på lite längre sikt snarare är nedbrytande och uttröttande än uppbyggande och uppiggande – det gäller att försöka hitta sin egen balans.

”Ingen träning före frukost! Okej, om det är enda tillfället du får ihop din träning på men helst inte.”
Seriöst? Är det inte så att effekterna av att träna före frukost eller senare på dagen är så små för oss hobbymotionärer att det inte spelar någon jäkla roll?
Träna när det känns bra att träna säger jag! Den bästa träningen är den som blir av!

Så. Nu ska jag inte kräka ur mig mer idag. Min poäng är tro inte att nån PT sitter på alla sanningar bara för du känner igen dem från TV, ta till dig de verktyg och tips som du tycker känns bra och bestäm din egen sanning (och var inte rädd att omvärdera den heller)!

Tänker ni mycket på den mentala inställningen i vardagen? Det gör jag.
Inställningen är så viktig för livskvalitén men ändå glöms den allt för ofta bort. Allt blir bra om jag bara byter jobb/får högre lön/köper större hus/går ner några kilo i vikt eller… Men nej, så funkar det inte. Nya parametrar in -> nya/samma gamla problem ut.

Tänk dig att din mobil krånglar. Den går att använda men ibland får du starta om den för att alla funktionerna ska funka. Fy så irriterande! Den som ändå hade en ny iPhone 6!
Så står du där med din nya iPhone 6 i handen och ska glad i hågen installera den när du upptäcker att alla instruktioner är på japanska. Fan! Nästan så man vill slänga telefonen i golvet. Den är bara skit!
Fast egentligen är ju inte telefonen skit, den har bara fel inställning och när du fixat det (för det gör du ju) så är du ganska så nöjd med din nya telefon ändå. Frågan är bara hur det kommer sig att du fixar telefonens inställning men inte din egen?

Jag säger inte att en positiv inställning löser alla problem eller att man aldrig får tänka negativt – förmågan att se risker är en vital del av vår överlevnadsförmåga – men man måste ha lite perspektiv.

Jag tror vi föds olika och att vi uppfostras olika och att det förklarar inställningen du har som ung vuxen. Men sen är det så att man kan ändra sin inställning och som vuxen är man själv ansvarig för det. Hjärnan är en fiffig sak som blir bra på det den gör ofta men även kan lära nytt så det gäller att öva sig på att tänka positivt och det är här det kommer in att tänka på sin inställning till saker.
När nåt är bra sköter det sig liksom själv men när allt går åt skogen är det viktigt att fråga sig
a) Gick verkligen allt åt skogen?
b) Vad kan jag ta med mig för positivt ur situationen?

Jag vågar inte ens tänka på hur jag skulle må eller min inställning om nåt skulle hända min familj men så här i vardagen när alla är relativt friska och allt är relativt bra så tänker jag mestadels positivt. Livet kunde vara bättre men också så mycket värre.
Ibland behöver man även i ett inte så perfekt men ändå perfekt vardagsliv kräka ur sig de negativa känslorna -men sen får man ta sig i kragen och rycka upp sig och som extra försäkring ser man till att omge sig med vänner som inte bara håller med och klappar dig på axeln utan också ger en spark i arslet när det behövs.

Nu har jag inte tid att korrekturläsa för nu måste jag hämta och hinna hem till mitt perfekta hem med min perfekta dagisunge innan min perfekta skolunge kommer hem och resten av min perfekta dag fortsätter!

Girig

Publicerat: 2015-02-09 i Träning, Vardagsbetraktelser, Välmående

Fem veckor av bantande nu. Fem veckor där jag visst känt nån gång att ett glas vin eller en hög godis vore gott men det ändå har varit enkelt att avstå för uppoffringen har inte känts stor men resultatet har varit bra.

Förra söndagen kände jag mig svullen och tung och var tvungen att tjuvväga mig en dag tidigt – trots att jag samtidigt fick sortera ut kläder som blivit för stora. Vågen visade över ett kilo ner – tjo ho!
Vägde mig på måndagen ändå, för det är ju vägningsdagen och hade trots att jag följt planen gått upp typ sex hekto på en dag. Va! Nej! Jag vill inte!

Löjlig besvikelse. Jag har ändå gått mer bra. Och vikten pendlar naturligt. Jag tränade på söndagen och då brukar jag binda lite extra vikt nån dag och som sagt det viktiga är ju inte vad vågen visar utan vad som känns och syns på vågen.

Så kände jag mig lite svullen igen igår men höll ut ändå till min vägningsdag idag. Hoppades om ett kilo ner från förra måndagen. Drömde om ett kilo från söndagen. Fast allt över ett halvt kilo ner är godkänt baserat på ansträngningen. Eller ja, alltså man kan kanske ens räkna med det varje vecka men…
Vågen visar 8 hekto ner från måndagen. Bra! Fast så tänkte inte jag.
Inte ens fast jag fick rensa ut fler för stora kläder under helgen.

Bara 4,2 kg ner på 5 veckor. Jag ville ju fortsätta snitta runt ett kilo i veckan och gått ner totalt närmare 5 kilo.
Ja, ibland förvandlas man till en girburk!

Nu vänder vi blad (som kungen skulle sagt) och ser vad gymmet kan bjuda på för kul!

05:50 Sover. Drömmer. Halvt invävt i drömmen registrerar jag något som låter. Det låter lite brådskande. Som nån sorts alarm? Aha. Det är bara väckarklockan som ringer.

Helvete (och där trillade polletten ner)!
Jag måste vakna. Och gå upp.
Jag som inte ens är i den här verkligheten än.

20 min senare. Sitter på bussen. I träningskläder. Springa idag igen? Cykla?
Fan, att jag glömde göra macka igår. Fast jag skar i alla fall gips och spacklade lite skruvhål!
Ja, just det. God morgon på er!