Arkiv för september, 2014

Min nya kärlek

Publicerat: 2014-09-30 i Vardagsbetraktelser

Testar Mr Muscle Powerspray och kranarna i badrummet glänser som aldrig förr. Får för mig att testa på keramikhällen på spisen som har fula inbränningar. Jag har testat alla medel och gnuggat och skrapat men inget har funkat helt, möjligtvis sätt lite mindre hemskt ut.
Mr Muscle verkar och det tunna lagret går att gnugga bort. Det tjocka lagret ser poröst ut och jag tar fram skrapat och va, fan, skiten släpper!
Så här fin har spisen inte varit på flera år!

IMG_3186.JPG

Annonser

Speedy Gonzales

Publicerat: 2014-09-29 i Vardagsbetraktelser

Ettåringen har verkligen levt upp till sitt smeknamn ”Crazy Ivan” de senaste dagarna. Hon sitter inte still utan springer runt, klättrar, öppnar alla lådor och skåp och slänger ut saker på golvet eller omplacerar till exempelvis tvättmaskinen. Hon är inte ens still när hon är så trött att hon knappt kan stå. Och hon har varit väldigt trött också – inte så konstigt som hon håller på, dessutom med en förkylning i kroppen.

Själv är jag lika stissig. Man kan ju inte vara still med henne som flyger omkring utan jag springer efter och plockar och ropar ”nej”, ”aj, aj” och ”försiktigt”. Och när hon sover måste man liksom försöka hinna med det som inte hinns med när orkanen far fram och så är jag så uppe i varv att jag dessutom pillrar på åtta av mina projekt eller så samtidigt.

IMG_6094.JPG
Lite träning hinner hon med också!

Det är helg och det betyder att jag får en chans att springa i dagsljus och då passar jag förstås på att springa spåret – när risken att stöta på vildsvin är minimal. Och så älskar jag spåret med sina backar upp och ner som det känns jag kan varje millimeter av. Iallafall varje centimeter. Nu när jag kör rehab låter jag kroppen styra tempo och distans, om den inte beter sig alltför mycket som en ko på grönbete – då försöker jag lugna ner mig. Tanken var att ett mellanmjölkspass i vanliga distansen och det var precis vad kroppen ville. Den ville pinna på lite men inte mycket och när jag kom hem kände jag mig alldeles lagom trött.

Jag verkar vara inne i nån springzon nu för det blev åter igen en ganska bra tid, säsongsbästa på just den här rundan, och jag känner att jag springer fort för att vara så otränad. Jag menar, jag har inte löptränat knappt alls på flera år och nästan ingen träning alls sen liten föddes. Hur snabbt kan det gå sen när jag gått ner alla extra kilona igen och tränat upp kondis och styrka igen? Sista året jag sprang började jag bli långsammare troligtvis av all överträning och jag hoppas, hoppas att allt vänder åt rätt håll nu. Fast viktigast är förstås att vara hel och kunna springa alls.

IMG_6093.JPG

Ont i mammahjärtat

Publicerat: 2014-09-26 i Vardagsbetraktelser

Liten är trött och faller rakt på ansiktet när vi går ut ur affären. Blodet forsar från läppen och liten gråter förtvivlat. Så slutar både blodet och tårarna rinna och vi hoppar in i bilen för åka hem och lägga is och äta lunch men när bilen stannar så sover hon som en stock. Mammas hjärta värker.

Vad? En ansiktstvätt där du pumpar upp färdigt skum ur flaskan.

Jag har inte testat så många skum innan och jag gillar den här så jag har fastnat och köpt om samma varje gång den tagit slut. Skummet känns krämigt och skönt och ansikte känns rent efter tvätten utan att kännas gnissligt eller torrt så som vissa tvättar annars kan lämna ansiktet. Doften brukar jag inte tänka på vilket innebär att den är diskret, har svårt för både starka och tvåliga dofter.
Jag har testat ganska många av Cliniderms produkter och gillar de flesta även om inte alla inte är ”Wow!” och hittills är detta alltså min favoritansiktstvätt.

Nu finns den här inte längre på mitt lokala apotek så jag ska testa en ny sort – återkommer!

IMG_3176.JPG

Asfalten och jag

Publicerat: 2014-09-25 i Löpning, Träning

De flesta av mina löptillfällen sker när det redan har börjat skymma och efter att konstaterat att en bit av min väg till spåret inte är upplyst och diverse händelser i spåret (som att traktens vildsvinsflock tydligen genar genom spåret) kändes det som det var dags att återupptäcka en av mina gamla asfaltsrundor.

I måndags drog jag ut och tänkte att jag borde springa rundan som är strax under 5 km (eftersom jag ju borde springa kortare än min vanliga runda som är strax under 7 km) men suktade innerst inne efter den vanliga distansen. Jag var trött och tung och hörlurarna till musikspelaren la av så det blev ett pass i bekvämlighetszonen. När jag nästan var hemma igen kände jag att jag springer liiite till, bara till nästa övergångsställe, å till nästa, å till nästa och tillslut var det lika långt att springa tillbaka hem som att springa klart det påbörjade andra varvet så såklart sprang jag vidare. Fast jag inte borde. I sista nedförsbacken fick jag känningar i höften och istället för att gå de sista kilometrarna hem så kompenserade jag tills backen tog slut (vilket eg är dumt men funkade), sen var det bara uppför och plan mark kvar och då kändes inget.
Det var så jävla underbart och det kändes som jag lätt skulle kunna springa ett varv till (fast det vore förstås skitdumt) och det är en fantastisk känsla.
Och rundan var inte så tråkig som jag intalat mig och den där 800 m långa backen inte så jobbig heller! En jävligt nöjd Bettan alltså!

IMG_6064.JPG

Igår (onsdags) drog jag ut igen. Nu kände jag att jag måste tänka på höften och lovade mig själv att göra mitt bästa att bara springa ett varv, allra mest 7 km om jag inte kunde låta bli. Jag kände mig ganska pigg i kroppen men ändå kändes det så tungt, skulle det bli en riktigt långsam runda, skulle jag tom kanske känna för att… kan knappt skriva det… GÅ?
Fast så sneglade jag på klockan och sprang jag inte ganska snabbt? Sprang vidare och tittade igen, jo, det gick nog hyfsat fort. Hm. Och ju längre jag sprang ju högre tempo påstod klockan jag höll. Jag pressade inte utan lät benen och de hela lurarna till musikspelaren sätta tempot men visst blev jag peppad när jag kollade på klockan och hade den visat ett riktigt lågt tempo hade jag säker låtit benen glida in i bekvämlighetszonen men nu blev det mer en pepp, det är klart det ska kännas lite när man springer fort!

Kom hem supertaggad, kollade klockan och fasiken vad fort det hade gått! Jag menar, det har inte ens gått 3 månader sen jag började kämpa för att kunna springa alls och jag har inte löptränat regelbundet på 3 år och så mycket snabbare var jag inte då när jag sprang mest hela tiden.
Ni hör hur jävla nöjd jag är! Löpning, det är livet!

IMG_6071.JPG

Tisdagsmys

Publicerat: 2014-09-16 i Löpning, Träning

IMG_6013.JPG

Ett varv i spåret och lite lek i utegymmet tillsammans med den äldsta älvan det är riktigt mys det!