Arkiv för augusti, 2014

Jag är här

Publicerat: 2014-08-26 i Vardagsbetraktelser

Hon kikar upp då och då och tycks konstatera ”Jaha, vi går visst fortfarande, jag sover väl en stund till då.”. Det har gått över en timme, händerna (mina) är blöta och kalla och jag är trött och vill hem och dricka kaffe (fast mest somna för natten i soffan med ett halvdrucket glas vin i handen). Kan jag gå hem nu? Klart jag kan. Men kommer jag?

IMG_1354.JPG

Annonser

Jag vill uppmuntra storan att springa, det är ju så bra och så lätt och det är ju ”vår” nya ”grej”. Hon springer redan lite lopp – för det är kul och för att man ofta får fina medaljer.
Hon sprang Lilla Midnattsloppet igen medan jag nöjde mig vara publik tills jag blir lite mer springtålig igen.
Förut var det mitt lopp (4 starter) men nu är det nästan mer hennes (5 starter inkl 3 Minimil).

IMG_1229.JPG

Och så hittade vi The Color Run, ett 5 km lopp vi kunde springa tillsammans och med en varsin vän. Ett kul lopp som gick fort (fast inte enligt klockan) fast vi på långa vägar inte sprang hela tiden.

IMG_1346.JPG

Varför måste alla springa hela tiden? Vad är det som är så bra med det?
Ja? Vad svarar man?
För mig är löpningen så mycket. Den håller mig i balans. Problemen andas ut. Lösningarna andas in. Får mig att inse att de flesta gränserna i livet har jag satt själv och om jag verkligen vill kan jag flytta dem. Håller mig frisk och låter mig äta allt godis jag vill ha.
Är det så konstigt att jag vill ge henne en chans att ta reda på om det är hennes grej också?

Konstant så trött fast jag inte gör nåt. Fast så sover jag ju knappt och det där ingenting omfattar att ta hand om barn och ett hem och förbereda för renovering och och och. Ont i kroppen. Ibland lite för jag sprungit. Ofta mer ont när jag nu inte rör mig så mycket.
Ena dagen så anmäler jag mig nästan till 15 min med Paolo och andra för att börja banta men så inser jag att det nog inte är bästa ideérna.

Springer och svullnar lite och det blir ett litet plus på vågen. Veckan efter kan jag inte låta bli något onyttigt men tackvare en vilodag innan vägning pekar vågen ner. Orkar inte bry mig. Eller jo. Fast inte tillräckligt för att göra nåt.

Igår vaknade liten med lite feber. I natt steg febern till 40. Lite ner idag igen men då kom äntligen byggjobbarna så vi flyr ut i regnet till en blöt bänk i spåret. Kanske kunde jag lika gärna gå som att sitta här? Kanske. Kanske börjar jag gå igen.

Vad är klockan? När har hon sovit klart så jag kan gå hem och dricka kaffe? Och kommer hon vara tillräckligt pigg så vi kan köpa nya gummistövlar till syrran?
Elektrikern skulle kanske komma när jag promenerade, vågar jag lita på att byggjobbarna säger rätt? Borde jag gå hem? Fast sjuklingen behöver verkligen sova.

Reglarna till nya rummet är uppe – jej! Fast hade de tagit ner stolpen som ska bort? Det måste de ju – vi kom ju överens om det och annars kommer ju stolpen liksom sticka ut ut väggen så det måste de ju fatta även om de inte minns. Fast satt inte grinden kvar uppe? Och den satt ju i stolpen? Fast de kanske tar stolpen när alla reglar är fastskruvade? Borde jag gå hem?

En liten tittar på mig från vagnen? Vad är klockan? Hon kan inte sovit så länge. Ska jag låtsas som ingenting och se om hon somnar om? Ska jag börja gå med vagnen? Vad funkar bäst just den här gången? Hon gnyr! Vi går! Hem?

IMG_1353.JPG

Parloppet

Publicerat: 2014-08-20 i Löpning, Träning

Storan och jag har som sagt bestämt att vi ska springa ihop en gång i veckan och eftersom vi anmält oss till ett 5 km lopp på lördag tänkte vi att vi måste prova på den sträckan. Planen var att mestadels springa ett varv i spåret och sen att gå ett till. Fröken brås på mig. Kan för sitt liv inte springa lugnt och sansat. Hon springer i ett för högt tempo samtidigt som hon babblar oavbrutet så lite då och då får vi gå. Fast det är mysigt. Både babblet och att gå och räkna skalbaggar och prata om stentrollen. Andra varvet gick vi mest men sprang lite då och då. Jag försökte få henne att sänka tempot till ett tempo som hon kan hålla sig springandes i men ”Det går INTE mamma! Det känns som jag ska snubbla på mig själv och ramla.”
Lite häftigt är det också att se när hon får springa i tempot hon vill så ser det helt ansträngningslöst ut. Tills det tar stopp.

Ett samtal från sambon som blev orolig för att det var sent och mörkt och han missat att vi skulle springa två varv. Lite lek i utegymmet. Och så en vacker räv som korsade spåret framför oss. Lite så blev det.

IMG_1266.JPG

Free like a flying demon

Publicerat: 2014-08-20 i Löpning, Träning

I söndags var det ÄNTLIGEN dags för lite löpning igen. Planen var att springa till spåret, köra två varv och sen springa hem i tempot kroppen kände för. Jag satte på mig klockan för att se resultatet men lät den inte styra. På plan mark fann jag att jag ofta sprang i 5:30 tempo och kroppen ville liksom öka fast den aldrig skulle orka det nån längre sträcka. Nånstans i signalsystemet i kroppen verkar den minnas att 5:00 var mitt tempo, det jag alltid slank in i om jag inte aktivt kämpade för ett annat. Uppförsbackarna orkade jag definitivt inte i 5:30 så där var det lätt att sakta ner lite och återhämta mig.

Jag hade för mig att jag sprang samma sträcka i 6:45 tempo när jag hade magkramper. Eller var det när jag gick till och från spåret? Sprang jag i 6:15 tempo? Jag sprang i ett bekvämt men flåsigt tempo och jag tänkte att nog måste det vara snabbare än 6:45. Och vore det inte trevligt om det var runt 6:15 för då borde jag ju kunna springa i 6:00 iaf om jag skulle pressa mig. Och ja, fast jag kör rehabträning är det klart att jag vill se nån förbättring och längtar tillbaka till mina gamla tider (och att sätta nya personbästa så klart) och att komma ner under 6:00 är ett första mål även om jag inte har nån tidplan för att nå dit.

Jag kom hem och kände mig lite lagom trött. Kunde sprungit längre eller fortare men inte avsevärt mycket utan att låta pannbenet stångas för mycket. Svettades rejält när välkomstkommittén ville upp i knät men kroppen kändes ändå ganska pigg och INGA känningar i höften. Kollade snitt tempot på klockan och ser överraskande 05:54. Wooha!
Fast för det ska räknas på riktigt måste sträckan vara minst en mil och jag vågar inte springa det riktigt än. Trots allt är det bara en månad sen jag sprang första gången igen efter inte sprungit på 2 år, nästan inte sprungit på 3 år.

På natten kände jag i och runt knäna att jag inte ska springa längre just nu, kändes lite som första gångerna man sprang ett riktigt långpass. Dagen efter kändes knäna bra men jag var lite öm i småmuskler i fötterna så milen får som sagt vänta lite till.

IMG_5645.JPG

Mount St Helen

Publicerat: 2014-08-16 i Löpning, Träning

Löpträningen går så där. Min kropp känns väldigt sliten och jag vaknar med smärtor här och var. Inte från löpningen utan mer på grund av sömnbrist tror jag. När jag väl springer känns det bra problemet är alltså att jag inte kan springa så ofta jag vill. Dottern ska springa ett lopp ikväll och om en vecka ska vi springa ett tillsammans och hon är lite nervös så när hon har velat springa med mamma har jag prioriterat det istället för springa själv. Lika bra det har jag sen känt eftersom kroppen är sliten.

I torsdags kändes det som jag snart skulle få ett utbrott som den vulkan jag känner mig som. Marken skakade under fötterna, ånga puffade ur öronen och visst mullrade jag en del också. Jag och storan svidade om till träningskläder och stoppade ner liten i vagnen och promenerade till spåret. Först var det som att promenera med två små missnöjda vulkaner men så till slut glömde den ena bort allt som var fel och började ha kul och den andra somnade. Det blev inte mycket springande utan mer fotograferande och tävling i vem som såg flest tordyvlar men det var skönt att få vara ute och ha trevligt istället för sitta inne och vara sur x 3.

IMG_5573.JPG

IMG_1163.JPG

Köpte den här för jag vill lära mig mer – generellt om idrottsskador och rehabilitering och så mer specifikt om mitt problem med trochanterit och dotterns med strama hälsenor. Tyvärr var det väldigt övergripande så inget nytt hittade jag. Behålla boken om jag skulle vilja läsa på om nåt annat problem eller försöka sälja den? Hm.