Arkiv för april, 2014

Symaskinens dag

Publicerat: 2014-04-28 i Vardagsbetraktelser

Idag är symaskinens dag och det firar vi förstås med att sy!
Okej, symaskinen kanske inte har nån dag då men jag hade lite gamla syprojekt att bli klar med.

Jag började med det enklaste – klippa bort fransar och sy en ny fåll på en av mina gamla babyhandukar som börjat fransa sig.

Vidare hoppade jag till det nyaste projektet – klippa av och göra långshorts av storsmulans favoritmysbyxor som fått ett jättehål på knät.

Sist tog jag itu med det som legat längst – överdraget till Snugglesnake:en. Jag sydde ju som en lång böjlig cylinder att ha i spjälsängen när mini var nyfödd, den skulle få ett avtagbart fodral men där nånstans stack tiden iväg och jag blev anfallen av nya projekt. Nu blev iaf det där fodralet klart!

Det är ganska intressant det här med att göra saker. Jag är exempelvis ingen fena på att sy men konstigt nog är jag mycket mer kritisk mot mig själv än när jag faktiskt köper grejerna. Om jag syr nåt som blir snett blir jag mycket besviken – även om det inte syns när det sydda används – men har inte direkt något problem med sneda sömmar på exempelvis mina H&M kläder så länge de ser bra ut på. Det är också intressant med hur lätt det är att göra saker själv om man bara använder sitt sunda förnuft.

Två små missar blev det idag när jag sydde men jag tror inte nån annan än jag ser det. Tänk hur bra jag skulle kunna bli om jag sydde lite mer och tänkte efter lite mer före och kanske använde knappnålarna lite mer istället för köra på – det här blir nog bra! Å andra sidan skulle jag inte ha lika mycket tid till annat kul då.

20140428-124033.jpg
Snugglis som H har den nu.

20140428-124101.jpg
Snugglis som den låg när mini var nykläckt. Minus överdraget då förstås.

Formen v17

Publicerat: 2014-04-28 i Träning, Vardagsbetraktelser, Välmående

Måndag
Mysdag med storan. Eller mysdag och mysdag, vi fick några timmar för oss själva vilket blev McD-lunch och Frost på bio. Stillasittande dag utan träning.
8000+ steg

Tisdag
9 km PW med barnvagnen i spåret och mini-promenad för att söva lilla mini-sjuklingen annars stillasittande dag med svärisarna över på fika.
~19000 steg

Onsdag
2 promenader för söva mini sjuklingen.
17000+ steg

Torsdag
Promenad för att söva mini annars en stillasittande dag för jag är förkyld!
På nåt sätt ~11000 steg ändå.

Fredag
Två promenader för att söva mini men inte mycket mer eftersom jag känner mig ännu risigare idag.
Glömde stegräknaren men baserat på vad jag gjort borde jag hamnat runt 13000 steg.

Lördag
Den förbannade förkylningen fortsätter och en promenad för att söva mini är vad jag orkar.
8000+ steg.

Söndag
Värsta dagen än så länge på förkylningen. R får gå upp med smulan och själv kryper jag inte ur sängen förrän framåt 11. På eftermiddagen blir det ändå en lååångsam promenad med mini och jag landar på 9000+ steg.

Vågen visar över 1 kg plus, 63,4 kg vilket inte kan spegla hur mycket jag rört mig eller vad jag ätit – även om jag bröt mitt godisuppehåll. Tror det har mer att göra med förkylningen, jag har gått omkring med magont och svullen mage i några dagar nu.

Plötsligt händer det

Publicerat: 2014-04-28 i Vardagsbetraktelser

Antal gånger mini vaknar mellan 20:30-06:00: 1
En gång vaknade hon! Fattar ni? En gång! synd bara att jag höll mig själv och R vaken med min psykhosta från helvetet.

20140428-121758.jpg
Otur i turen?

Jag går ut på en promenad med mini. Samtidigt som jag längtar efter att röra mig i det fina vädret så vill jag inte göra något alls, det räcker att önska bort hostattackerna.
Det är jättevarmt säger familjen och R gör ren altanen i bar överkropp medan E springer omkring i linne och shorts. Jag sätter på mig min flossade vindjacka och när jag kommit utom synhåll för folk drar jag på mössan.

Jag går ut på ängen för att följa stigen igenom den lilla skogen bort till Hässelby. Från ingenstans kommer en kvinna springande, en långdistansare tror jag. Hon korsar stigen och fortsätter ut i ingenting. Was? jag följer efter.
Efter en bit på gyttjig och gropig äng dyker en stig upp och jag ser kvinnan följa den in i skogen. Jag tackar min lyckliga stjärna att vi behållt storans gamla pansarvagns liknande vagn istället för att köpa en city stroller och följer efter.

20140427-161138.jpg

Överallt på höger sida om stigen varnar gula skyltar mig från att avvika från stigen Varning! Riskområde skjutbana.. Även om nyfikenheten väcks är jag glad att det inte skjuts idag – jag har ju det allra värdefullaste jag har med mig.

20140427-161321.jpg

Efter en stund kommer jag till en återvändsgränd. Även om den lilla ån lätt skulle hoppas över så är den ingenting jag vill ge mig på med skor som knappt har sulor och en vagn med värdefull sovande last.
Jag får helt enkelt upptäcka den där stigen en annan dag.

20140427-161506.jpg

Jag viker av åt ett annat håll och ser snart två cyklar flyga över ån men plankorna som visar sig ligga där är alldeles för smala för vagnen och jag får fortsätta min tur på ängen.

20140427-161620.jpg

Överallt dessa hav av vitsippor. Jag har snart kommit tillbaka till min ursprungliga stig och slår mig ner på en stubbe i solen. Jackan öppnas, mössan åker av och jag begrundar naturen och njuter. Man skulle kunna tro att en myra i bh:n är min signal att gå vidare men signalen kommer lite senare i form av en barnfamilj som jag hör långt innan jag ser dem.

20140427-161829.jpg

Strax efter jag börjat gå får jag stanna igen och titta tillbaka för det var nåt fel med det där skosnören jag nästan gick på.

20140427-161920.jpg

Nåt fel eller alla fel för skosnöret är en liten, liten huggorm. Kanske 15 cm lång? Jag tar ett foto och skyndar därifrån för jag tänker att den där lilla varelsen är säkert alldeles livrädd och önskar inget högre än att den stora jätten som står lutad över den snabbt ska försvinna därifrån.

Härmapan

Publicerat: 2014-04-25 i Vardagsbetraktelser

Oj, vad den lilla härmar oss och försöker prata. Oklart förstås hur mycket hon verkligen förstår men ganska mycket, går R till bilen vinkar hon och säger Hej-å!
Nyss ropade storan Hej då! Älskar dig! innan hon sprang iväg och den lilla apan härmar Hej-å! Äj-aj-äj!. Orden är långt ifrån rätt men melodin är klockren.
Och äntligen får R höra det som hon så länge sagt när bara vi två är ensamma Pa-pa!. Faktiskt har hon blivit en riktig liten pappagris, gråter efter honom när han lämnar hennes sida även om jag är kvar.

20140426-101644.jpg

Inte skrattretande

Publicerat: 2014-04-25 i Vardagsbetraktelser

När man är helt slut, har ont i huvudet och hostar och går ut på promenad för att söva den ännu sjukare älsklingen är det inte direkt skrattretande när hon plockar ut nappen och börjar snacka.
Men nu verkar hon försöka somna igen så nu håller alla tummarna Sov Hanna!

20140426-101319.jpg

Aj, aj, aj

Publicerat: 2014-04-25 i Vardagsbetraktelser

Storan kommer hem med två skrapade knän, en skrapad armbåge och en tumme som jag typ inte ens får titta på. Är den inte lite svullen? Blå börjar den iaf bli. Och böja? Gör för ont! Akuten eller vänta tills vårdcentralen öppnar igen?

Vi väntar och idag blev det att ta den sjuka familjen ner till VC för besked. Muskelbristning eller spricka i benet – iväg till röntgen.
Turligt nog ingen spricka men fortfarande aj, aj, ont. Håller tummarna och tvingar i ungen Ipren och hoppas det bli bättre fort.

20140426-101437.jpg