Arkiv för mars, 2014

Ständigt skuldbelägga

Publicerat: 2014-03-31 i Vardagsbetraktelser

Alltså, jag undrar ju titt som tätt om jag lever i en annan värld när jag läser tidningarna för så ofta känner jag inte igen mig alls. Idag läser jag om hur kvinnors bilkörning ständigt skuldbeläggs här och jag bara ba, liksom, vaddå, hallå!

Ni kvinnor som trillar in här, känner ni att er körning skuldbeläggs?

Att kvinnor ofta kallas för sämre bilförare trots de mer sällan är med i allvarliga olyckor är jag medveten om men skuldbeläggs?

Men så har jag fått höra att jag har en mans hjärna i en kvinnokropp och att jag kör som en biltjuv, kanske det är därför jag missat allt?

Hm

Publicerat: 2014-03-30 i Vardagsbetraktelser

Det finns ingen tidning som gör mig så arg som Runners. Nu när jag inte får springa alltså. Det är inte för inte det ligger en hög olästa tidningar i tidningskorgen och jag sa upp prenumerationen, det känns som den hånar mig med sin löpinspiration. Men så får man det här i brevlådan och hoppet finns ju att läkarna ska hitta och fixa felet efter magnetröntgen och… vad ska en villrådig löpare göra?
n

20140330-175100.jpg

Det är för fan inte glass!

Publicerat: 2014-03-30 i Uncategorized

Okej, nu vet jag ju inte vad definitionen av glass är (och bryr mig inte) för jag går på min definition: ägg, grädde/mjölk, sötning och smaksättning och när man då googlar glassrecept och hamnar på nån ”hälsoblogg” med en helt annan definition då blir jag upprörd. Okej, jag kanske överdriver hur mycket jag bryr mig men jag gillar inte när man kallar saker för nåt de inte är.

Idag googlade jag bananglass (har fått tips att det ska vara gott och tänkte att det borde kunna göras utan så mycket sötning – för jag har börjat att noja aningen på socker) och hamnade på en blogg där bloggaren gjorde bananglass genom att frysa och sen mixa banan, inga fler ingredienser. Det är för fan inte bananglass! Det är frusen bananpuré!
För inte så länge sen läste jag om hallonglass som egentligen var frusen hallon- och avacadopuré.

Alltså folk får väl äta vad de vill istället för glass men ju oftare jag ser att man kallar frusna fruktpuréer för glass ju mer stör det mig. Inte kallar jag morotsstavar för saltapinnar även om jag glatt kan dippa morotsstavar istället för gnaga på pinnar.

20140330-165119.jpg

Om ni ursäktar mig så ska jag lägga den här i frysen så jag kan äta päronglass ikväll! NOT!

”Hur orkar du vara så positiv?” undrar R
Vi spolar tillbaka lite.

Trött bebis vägrade sova mer än ett par ögonblink igår, trots säkra kort som promenader. Vaknade gång på gång under natten med trötta föräldrar som resultat.
Vi äter frukost och klär sen på henne overall och lägger henne vagnen, hon brukar ”alltid” däcka då. Men inte nu, efter ett kort inledande försök att sova gormar hon och kastar nappen så jag bestämmer mig för en promenad.

”Ska vi gå ut och ta en skön promenad?” frågar jag den olyckliga gormaren.
”Hur orkar du vara så positiv?” undrar R

Jag ska inte ljuga, just då ville jag – och hade hoppats på – att svepa in mig i en filt och sitta med en kaffekopp i solen och göra ingenting. Men vad hade jag för alternativ? Sura? Eller försöka se något positivt i situationen? En promenad i solen är ju alltid skönt, eller hur! Det jobbiga består i att få upp arslet från soffan och få på skorna, när benen väl börjat gå så fortsätter de av sig själva.

Jag har nog alltid haft ganska lätt att se positivt på saker men som jag sagt förut så blir man bra på det man gör – även mental träning som att tänka positivt.

Solensken = mycket småbarn ute = högt ljud som distraherar lilla H från sömnen så vi ”flydde” till spåret. Mitt spår. Hjärtat knyter sig av saknaden efter löpningen och kroppen spritter av lyckliga minnen.

Det är i backarna här jag satte personbästa på milen och blev så glad att jag var tvungen att springa/skutta hem trots kroppen redan maxat ur sig.
Det är här jag mer än dubblade min längsta distans och trots kramper, skavsår på otaliga ställen, nervklämda smärtande tår, bortdomnade tår och blånaglar fortsatte för ”Så här långt har jag aldrig sprungit förr och jag vet inte om jag nånsin kommer göra det igen så jag kan inte stanna nu.”
Det var här jag verkligen insåg att det är jag som sätter mina gränser och att inget är omöjligt om jag bestämmer mig för att verkligen satsa.

Söndag idag. Söndag som var min långpassdag. Solen skiner och vädret är perfekt för ett långpass. Gruset ger sig tillkänna under mina barfota skor och låter mig veta att det är redo om jag skull känna för en rivstart och kuta iväg med vagnen.

Från det ena till det andra.

20140330-135724.jpg

Viktiga frågor

Publicerat: 2014-03-29 i Vardagsbetraktelser

Jag har ingen riktig energi i mitt liv att driva och verkligen jobba för viktiga frågor – fast jag önskar att jag var mer engagerad – så jag gör små kompromisser som kanske eller kanske inte spelar roll.

Dagens ”viktiga” fråga är ketchup. Vi köper alltid Heinz och varje gång tvingas jag välja mellan den med mindre salt och socker (tips här att byta till den om ni använder Heinz för familjen märkte ingenting) och den ekologiska. Jag väljer den med mindre salt och socker för det känns viktigare för mig men jag skulle vilja slippa välja. Så idag ”orkade” jag gå in på Heinz hemsida och kolla om en sån verkligen inte fanns och sen använde jag deras formulär för att uttrycka mitt önskemål att de borde ta fram en. Det blir intressant att se om jag får något svar, oftast får jag det på mina små frågor. t

20140330-165435.jpg

KRAV-märkt

Publicerat: 2014-03-29 i Vardagsbetraktelser, Välmående

I tidningar, bloggar och Facebook kan man läsa om hur folk tröttnat på alla dessa orimliga krav (speciellt på oss kvinnor) som gör oss olyckliga.
”Nu får det vara slut med…
smalhetsen
träningshetsen
diethetsen
gourmandhetsen
ekohetsen
renoveringshetsen
resehetsen
jobbhetsen
äktahälfthetsen
föräldrahetsen
perfektalivethetsen!”
Jag börjar fundera, lever jag i min egen lilla bubbla? Eller är det lite bullshit det här med att alla känner en massa krav och hets? Eller har folk tappat orienteringen helt?

Alltså jag ser ju också alla photoshoppade bilder på kändisar, bilder på tränade kroppar med texter som ”Du kan också!”, bekanta som bara tycks gå på krogen och äta och dricka gott eller som gör resa på resa till fantastiska resemål men vet ni det bekommer mig inte särskilt. Säkert blir jag till viss del omedvetet påverkad men jag känner mig inte märkt av krav, hetsad eller pressad att passa in i nån viss form.

Jag menar inte att döma nån, känner man sig stressad så känner man sig stressad (jag gör det också ibland även om det inte kommer från tidningsrubriker eller Facebook statusar – jag lyckas så bra med att ställa krav på mig själv ändå) jag bara undrar om gemene man känner av all denna ”hets” eller om det bara är tidningsrubriker?
Alla blir ju stressade av nåt men blir verkligen alla stressade av allt?

Så hur känner ni? Blir ni stressade av alla rubriker och Facebook och Instagram och grejer? Och blir ni stressade över en viss sak eller över allt?.

20140330-170410.jpg

En modern tolkning av ”Skriet”

Bikinisim

Publicerat: 2014-03-28 i Uncategorized

Den här gången var den lilla skiten jätteglad när vi gick ner i bassängen för att babysimma och skrattade t.o.m. högt. Kan ha nåt att göra med att hon sovit lite bättre den här gången. Jag fick också en bättre känsla idag, när vi skulle dyka sa instruktören att vi får använda vilket kommando vi vill men att hon kör ”Å dyk” (vilket iofs får mig att undra varför vi skulle öva på ”Nu kommer det vatten” men ändå) däremot var H inte alls med på nåt av de tre dyken vi gjorde utan såg både förvånad och sviken ut när hon kom upp. Faktiskt verkade hon lite orolig att jag skulle dränka henne igen så fort jag försökte lägga henne i simposition så vi busade lite istället när vi var klara med sista dyket.
Några nya mammor den här gången och hör och häpna, jag tror det var fler bikinimamas än baddräktsmammor så jag kände mig inte alls självmedveten i min guldbikini.

20140328-145127.jpg
Trött babysimmare som däckade i bilen på vägen hem men vaknade så fort kaffet blev klar.