Arkiv för oktober, 2013

Hej

Publicerat: 2013-10-29 i Vardagsbetraktelser

20131029-165117.jpg

Här sitter jag fastkilad i min matstol.

Puh

Publicerat: 2013-10-29 i Vardagsbetraktelser

Några timmar på simhallen och jag är alldeles slut. Inte träning utan av att hålla uppsyn över två simkunniga men ändå bara åtta år gamla vildingar som är mer under vattnet än ovanför och som vill ha vinkar, leenden och tummar upp när de busar och slänger sig från hopptorn. På det en liten vaken bebis som också vill bli road. Men nu är vi hemma och alla verkar nöjda. Jag smuttar häller i mig kaffe och slukade nyss en glasstrut så jag är ganska nöjd jag med.

Systrar

Publicerat: 2013-10-29 i Vardagsbetraktelser

20131029-113633.jpg20131029-113641.jpg

Livet är tipp topp

Publicerat: 2013-10-29 i Uncategorized

Två vanliga nätter med undantag för drömmarna. Inga skräck-mardrömmar längre men jag är försenad hela tiden – mest till att hämta E på fritids – och det är berg med saker som ska göras. Då och då glimtar bearbetningar av dagen som gått som när jag lägger ner lilla H på mage på en filt och hon kryper iväg (efter gårdagens vändning?). Och fortfarande ligger ångesten nära i vaken tillstånd, småsaker får mig att tänka för mycket och ångesten kommer krypande, är E olycklig? Är H lite slow? Jag sluddrar, säger fel på ord och i hjärnan fungerar inte mer än basutbudet. Men annars så…

Jasså du bebisen!

Publicerat: 2013-10-29 i Uncategorized

R kommer ut i vardagsrummet med lilla H i famnen. ”Du verkar har rätt. Hon kan inte vända sig till mage, bara vände sig tillbaka från magläge. Hon verkar börja fatta det här med armarna ordentligt och hon liksom välter sig runt och…”
Vänta nu. Sa du just att min lilla bebis kunde vända sig från mage till rygg? Minsann. För pappa visar vi alla konster. Mamma smackar vi åt, hon sköter ju bara cateringen!

Trötthetsoro i kroppen

Publicerat: 2013-10-25 i Uncategorized

Sovit dåligt i fem nätter i rad nu. Väcks, väcks, väcks och när jag sover är det många oroliga, obehagliga eller läskiga drömmar. Känner hur det påverkar mig på dagen och gör mig oroligare. Känner mig skyldig för allt, för att jag inte leker tillräckligt med lillräkan, för att jag inte hinner ge storräkan tillräckligt med uppmärksamhet, för jag inte orkar ge mannen tillräckligt med uppmärksamhet och för jag inte orkar träffa mina vänner och ställa upp så mycket som jag egentligen vill. När nån i familjen känner sig lite orolig plockar jag upp känslan och oron sprider sig i min kropp med och jag tänker för mycket och känner för mycket för tankar som jag inte vet om de är sanna. Storsmulan har tävling i helgen igen och känner sig nervös. När hon idag vaknar med ont i ankeln och inte kan förklara hur det gör ont eller varför börjar jag undra om det är en undanflykt hon testar inför tävlingen – som man känner sig själv känner man andra, vet att jag simulerade sjukdom några gånger när jag var liten och var nervös. Och så känner jag mig skyldig för att jag inte till 100 % tror på att hon har så ont som hon vissa minutrar framhärdar. Så hittar jag inget optimalt datum för dopet och vi kanske har problem att gå på en större familjefest och det är en massa små saker som ska fixas… Helt plötsligt känner jag mig stressad. Jag vet att det beror på tröttheten men det hjälper föga.
Det enda som inte stressar mig är träning och maten där jag tycks ha hittat en alldeles lagom ”jag gör som jag känner för” nivå. Tack för det i allafall. Okej, kanske finns det fler saker som inte stressar mig, exempelvis att kramas med någon i familjen.

Träningstankar efter graviditeten

Publicerat: 2013-10-24 i Träning

Jag bestämde redan när jag var gravid att jag inte skulle hetsa med mat, träning och komma i form efter graviditeten även fast jag kände mig som en val i en för liten bikini och längtade såå efter att få börja springa igen. Efter förra graviditeten rasade kilona av av sig själv fast jag inte försökte men så var jag också konstant i rörelse för att få bebin att sova och så sömndepraverad att jag ibland glömde äta vilket förstås ledde till att jag konstant gick i ett töcken av trötthet. Så trött tänkte jag att det ska jag aldrig bli igen om jag kan påverka det på något sätt.

Nu är lillan 3,5 månader och ”träningspassen” kan räknas på fingrarna. Två barnvagnsgång/jogg. Ett par dagars armhävningar. 10-15 pass med Mammamage-appen. Vissa dagar längtar jag verkligen till att träna hårt och kuta som en galning i skogen men ofta är det dagar då jag inte har möjlighet eller när jag faktiskt känner efter och inser att så trött som jag är ska jag nog inte köra några tuffa pass. Och ska jag inte köra tuffa pass då har jag väldigt svårt att komma till skott att träna alls. Och jag ska inte ljuga, ett annat skäl till att jag inte är så motiverad är att jag redan känner mig ganska snygg, utseendet spelar roll för mig även om det är det inre välmåendet som är det viktigaste.

Här om dan slog jag upp mannens ”Träna en kvart om dagen” av Paolo Roberto, bläddrade och funderade fram och tillbaka om jag skulle försöka mig på en kvart om dan eller inte. Boken ligger kvar vid kaffebryggaren men ska förpassas till bokhyllan ett tag, jag är nog inte redo för den träningen än. Jag gjorde testet i appen Mammamage och om jag fattar rätt så är mina magmuskler fortfarande separerade vid naveln. Inte direkt över och under men bakom naveln känns det som de är delade. Lite svårt att veta eftersom jag aldrig känt efter så innan graviditeten och magen känns stark och putar inte alls mer än pga lite för mycket fika.
Mest saknar jag att springa men hos Lofsan läste jag att många ofta börjar springa för tidigt efter graviditeten för det känns bra och får efter ett tag skador som de kunde förebyggt genom att träna upp musklerna med styrkepass först och eftersom jag har en tendens att träna för hårt, speciellt löpning, och var skadad med löpförbud när jag blev gravid så tänker jag att jag ska ta det lugnt. Så mitt träningsmål är för tillfället att göra de rekommenderade 5-6 Mammamagepassen i veckan istället för 1 som det så ofta blivit. Men fortfarande ingen press eftersom magen verkat självläka så bra hitintills och träning ska handla om att må bra och inte måsten. Känner jag för det kanske jag lägger till nån övning för en annan muskelgrupp eller stretch eller så struntar jag i det. När jag tagit mig igenom alla nivåerna då ska jag nog försöka mig på en kvart om dagen eller en halvtimme varannan eller så med övningar som är bra för mig i min vardag och inför löpningen. Och så ska jag vara duktig och inte tacka ja till alla trevliga erbjudanden om lunch och fika på en gång utan istället sprida ut dem så jag har tid för mina solokvistpromenader och bara vara hemma med lillpyret för det är då jag mår bäst.

20131024-183509.jpg