Arkiv för januari, 2013

Hönan eller ägget?

Publicerat: 2013-01-31 i Vardagsbetraktelser

Skönhetsidealet blir smalare medan folk blir fetare. Vi pratar genus som aldrig förr men ojämlikheterna blir allt större. Antingen är det bullshit, världen kanske inte är värre idag än igår – vi är bara mer medvetna, eller så är det så att vi nöjer oss med att snacka och orkar inte leva efter våra ”visa” ord. Jag tror på en blandning av bägge.

Ord i all ära men jag tror mer på handling. Säg nej till ungarna lite oftare. Säg nej till grannens unge och för all del skäll ut det okända gänget med ungar som slänger fimpar i dina buskar. Det är inget farligt att bli arg och ibland är det ett nödvändigt ont att de små ögonen blänker av tårar för att du skrek. Nej är en gräns som behöver sättas och ilska är en känsla som behöver uttryckas.
Jag skriver det samtidigt som samvetet känns lite solkigt efter gårdagens halvskrik ”Nu räcker det!” till sjuåringen med en röst som inte var min utan någon okänd, läskig psykopats.

Och så måste jag framföra en hälsning till alla tonåringar som tror att deras generation är så jäkla unik och smart och förstående och som tänker göra revolt för att ingen lyssnar på dem ”Vet du vem du påminner mig om? Din mamma!” Ha.

Annonser

Filosoferar

Publicerat: 2013-01-29 i Vardagsbetraktelser

Kränkningar. Jag kan inte riktigt släppa det. Många säger att det är den kränkte som avgör om den är kränkt, jag säger: inte nödvändigtvis. Alltså folk ”får” ju känna sig kränkta även om jag inte tycker att kränkningen är en kränkning men kränkningar är allvarliga och nåt som man bör göra något åt – tycker jag. Om en kränkning är en kräkning men man inte anser att man ska göra något åt den – är det verkligen en kräkning då? Förstår ni hur jag tänker?

Som hon som kände sig kränkt för att nån figur i filmen Bilbo i den svenska översättningen fått ett efternamn som är väldigt likt ett efternamn som hon själv tagit – som i sin följd är lik en del befintliga svenska efternamn. Om hon känner sig kränkt så är hon kränkt. Men vi gör ju inget åt det. Om hon är kränk, kränkte hon inte själv då alla som föddes med namn snarlika det hon ”skapade”? Fast det spelar ju egentligen ingen roll, två kränkningar gör inte en kränkning rätt.
Borde inte producenterna tvingas byta namn på figuren eller betala skadestånd?
Eller är det så att hon inte alls är kränkt utan har uppfattat ordet kränkt fel? Även om det finns förklaringar på ord finns det alltid utrymme för tolkningar – vem äger tolkningsföreträde?
Och om nu det här bara är en skröna från Aftonbladet låt oss ändå använda den som diskussionsunderlag.

Om allt folk känner sig kränkta över är kränkningar vem bestämmer då vilka vi ska agera på? För vi kommer inte agera på alla. Är det omfattningen av kränkningen? Hur många som blir kränkta? Och vem sätter de gränserna?
När jag säger att folk är för lättkränkta så menar jag nog främst att de (enligt mig) missuppfattat ordet kränkt, som kvinnan i exemplet ovan, att någon annan lyckats hitta på ett namn som är likt det namn hon själv hittat på kan jag inte se hur det kan vara en kränkning utan en oturlig slump. Det är väl ingen som våldför sig på hennes rättigheter eller försöker förnedra eller skada henne?Sen kan jag se hur vissa handlingar även fast de inte medvetet är försök att trampa på någons rättigheter eller till förnedring ändå är samma eller så snarlika med kränkningar att de kanske ska hanteras som en kränkning. Som ordet neger.

Vad vill jag säga med allt det här? Jo, att det inte är så enkelt. Det är inte svart eller vitt det är en sjujäkla gråskala. Och att jag tycker att vi fokuserar för mycket på det negativa. Självklart finns det kränkningar och vi ska jobba mot dem och vi behöver diskutera dem för att få förståelse och nånstans komma till beslut hur vi går vidare men jag önskar att vi la lite mer tid på viktigare frågor och försök att se att glaset är halvfullt än att gnabbas om man är dum i huvudet för att man känner sig kränkt av att en filmfigur har samma namn eller att man är dum i huvudet för att man inte förstår att det är en kränkning.

Be happy, don’t worry – unless worry is called for?

Bakar

Publicerat: 2013-01-29 i Vardagsbetraktelser

Grahamsbullar i lördags i brist på andra idéer på bröd som inte ska jäsa i 4-5 timmar. Frasiga småfranskor (med betoning på små) idag när jag hade tid att vänta på den där jäsningen.

Grahamsbullarna var goda men blev torra fort och oprövade av familjen (de innehöll ju inte bara fluff). Frallorna har jag inte smakat än, jag är så sugen men magen är så full. Känns som jag verkligen borde ta tillfället i akt och inte äta mer eftersom jag är mätt och har lagt på mig så mycket vikt men jag känner att jag måste ha en fralla ikväll. Vi får se.

20130129-210500.jpg

20130129-210507.jpg

I ärlighetens namn

Publicerat: 2013-01-29 i Vardagsbetraktelser

Jag har ett uppdämt behov att explodera och inte bara på gubbarna i inlägget nedan. Det finns fler människor som skapar merjobb för mig på grund av att de inte gör sitt jobb eller gör det på ett dåligt sätt. Jag gillar inte att sätta mig på tvären och vägra och peka finger utan löser hellre problemet på enklaste sätt men när jag gör det samtidigt som jag berättar hur rutinen ser ut förväntar jag mig att folk gör liiite bättre ifrån sig nästa gång och gör de inte det och kanske till och med är otrevliga då blir jag jävligt irriterad.
Jag har egentligen ganska häftigt temperament men jag tycker inte att det är ok att bete sig hur som helst bara för att jag är arg så därför lägger jag band på mig. Och sen så tycker jag att det är otrevligt med bråk också så jag vill inte hamna i bråk över trams.

Eller explodera och explodera. Redan nu känns explosionen över men jag är irriterad över hur folk kan bete sig och hur de i vissa fall får hållas. Skulle vilja bli bättre på släppa den där irritationen.

Untouchable

Publicerat: 2013-01-29 i Vardagsbetraktelser

Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta. Idag fick jag återigen ett mejl från en förening (som vår samfällighet samarbetar med) som skapar merjobb för mig, dessutom med en onödigt kort deadline. Eftersom jag tröttnat på allt extrajobb jag får och jag i mitt enfald tänkte att de kanske var intresserade av hur de kan bli bättre så skickade jag tillbaka ett svar där jag skrev att jag önskade att de kunde vara lite mer proaktiva i frågan och två förslag på hur. Jag tyckte jag höll en trevlig ton även om jag skrev rakt ut att jag önskade att de var lite mer proaktiva. Det tog inte lång stund innan jag fick ett svar att ”det är bäst att du har ordentligt på fötterna i frågan” och att de minsann lagt ner en massa jobb och att han som främst haft hand om den här frågan ”inte kunde kritiseras på minsta punkt”. Dumma mig som inte fattat att det finns människor som inte får kritiseras.

Om det inte var för hans otrevliga ton och att han påstod att det bara var 30 sekunders jobb för mig och att det är ganska vanligt att de svarar väldigt drygt eller otrevligt fast de har fel så hade jag släppt det hela. Så nu svarade jag att om det nu var så att saker förändrats sedan jag själv jobbat med frågan så kunde faktiskt mitt andra förslag användas vilket skulle spara tid och mycket stress för oss allihop. Dessutom handlade inte mitt jobb om 30 sekunders ifyllande av en blankett utan om att knacka på hos 20 hushåll och förklara vad blanketten gällde och varför de måste lämna tillbaka den till mig inom ett dygn och att jaga de grannar som är bortresta som (om föreningens info stämmer) annars missar ett skatteavdrag de har rätt till. För andra året i rad.
Sen var jag tvungen att avsluta med att det var upp till dem själva om de ville ta kritiken på ett konstruktivt sätt eller inte.

Jag är så nyfiken på om frågan är slut nu eller inte. Alltså, jag tycker inte att det är värt att lägga ner mer tid på den, jag har sagt vad jag vill säga och jag tror de sagt sitt – tror inte att det finns något mer att vinna på att diskutera den vidare samtidigt vill jag nästan att de ska fortsätta. I två år har de (förutom en väldigt trevlig man) varit nonchalanta/dryga/otrevliga och skapat merjobb medan jag samarbetsvilligt ställt upp på deras villkor och till och med erbjudit min hjälp i en del frågor. Jag har liksom ett uppdämt behov att få explodera på dem. Fast samtidigt så ogillar jag verkligen konflikter och tidsslöseri så jag vill nog mest att det ska vara slut nu.
Två månader till som ordförande i samfälligheten sen slipper jag en massa irritationsmoment!

Orsak, verkan

Publicerat: 2013-01-29 i Vardagsbetraktelser

Naket lättkokt skalat ägg.
Våta händer, krockande lemmar och köksinredning.
Nytvättade byxor som målarduk för rinnig äggula och flygande tankar.

Vem är jag?

Publicerat: 2013-01-29 i Vardagsbetraktelser

Hemma förkyld idag. Huvudvärken har släppt men lite halsont och öronont och något förhöjd temperatur klänger sig kvar och jag fick nästan ingen sömn i natt. Vanligtvis skulle jag gått och jobbat ändå men jag har blivit bättre på att lyssna på mig själv och tänka helhet, jag måste ju lägga mig på soffan när jag kommer hem efter en bra dag – hur skulle jag må om jag jobbade idag? Och varken banken eller min personliga ekonomi går under av att jag tar en sjukdag. När jag var gravid med Emelie var jag extremt stressad sista månaderna och på väg att stressa mig in i en havandeskapsförgiftning och jag har lovat mig själv att inte komma i närheten av det igen.

Det här och lite bloggar jag läste ikapp på morgonen fick mig att tänka på hur mycket vi dumt nog jämför oss med andra och hur många envisas med att jämföra sig med andra som har helt andra förutsättningar och jobbar mot helt andra mål i livet. Jag kan också göra det ibland. Det är dumt, dumt, dumt. Att sukta efter saker man aldrig kan få, eller iallafall inte är beredd att göra uppoffringarna som krävs för att få gör ingen lycklig. Hur hårt man än jobbar finns det saker man inte kan förändra. Även om jag tror på att jobba hårt och att ”inget är omöjligt” så tror jag också att en del av lycka är att lära sig att gilla läget och fokusera på allt bra man har och kan få istället för det som är ouppnåeligt. Lyckan finns i inställningen till ditt liv.