Arkiv för maj, 2012

Kliver upp strax efter 5 för jag var så jäkla träningssugen igår kväll. Är trött och det är kallt och grått ute men jag har ju redan gått upp så det är bara att trampa iväg på cykeln. Tycker inte det känns som det går särskilt fort men i Sumpan ser jag att snitt-tempot är bra, personbästa-bra, så jag ändrar planen från ”cykla till jobbet” till ”slå PB så länge det inte känns dödsjobbigt”.

Jag tar inte ut mig men jag anstränger mig lite extra för att inte tappa tempot för mycket vid inbromsningar, backar osv och när jag kommer till Kungsholmen ser jag att jag inte har tappat tempo utan fått ett högre. Kommer ned för en backe i riktigt bra tempo och möts av ett rött trafikljus men inga medtrafikanter. Den skötsamma delen av hjärnan säger ”rött betyder stanna”, tävlingsdjävulen säger ”är du dum i huvudet köööööör!” medan samvetet säger ”rödkörning är fusk!” och fuska för mig själv det går inte så jag stannar lydigt medan alla jag tidigare cyklat om glatt passerar mig. Det svider! Inte de som cyklar förbi men tiden som tickar.

Tiden är fortfarande bra och jag är så taggad att jag springer upp för trappan (cykeln i barnvagnsspåret). Slänger en blick på klockan och ser att jag nyss passerat 2 mil på under 55:30 och det känns bra. Men sen händer Klarabergsgatan, Centralstationen och alla jäkla pendlare. 4 trafikljus och alla slår om till rött lagom tills jag kommer. Två övergångsställen där naturligtvis det inte räcker med att halva världen vill passera utan också varenda osäker jävel i Stockholmsregionen. Jag bromsar in i god tid, viftar med hela högerarmen att det är säkert att passera men alltid är det nån som inte vågar förrän jag stannat helt och klivit av sadeln.

Kommer fram, stannar klockan och den visar 1.00.41. 42 sekunder från drömgränsen. Lite besviken men mest glad, drömgränsen kommer sprängas snart!
Snitt-tempo först 20 km 2:46, km 21 – 5:10. Sista kilometern är alltid långsammare för då cyklar jag bl a på Drottninggatan men det är ändå lite löjligt stor skillnad idag.

Ner på gymmet och så 3 km tempostegring från 5:45 till 4:00, bra löpteknik och jag är ansträngd men inte död. Det nya löpsteget börjar sitta och jag har inte tappat all form fastän jag inte ”sprungit på riktigt” sen början på året.

I duschen funderar jag på nya mål. Vad dåligt jag drömt om det där ”jag ska klara det nån gång” målet förvandlas till ”jag ska fixa det i år” för att sluta som nåt jag borde fixa så här i början av säsongen. Vad vore rimligt nytt mål för i år?
Men så kommer jag på mig och stänger ner tankeverksamheten innan nån tid hinner komma till mig. Först ska jag fixa målet. Sen ska jag fira. Efter det kan jag sätta nya mål. Arbete – fira – arbete. Inte arbete – arbete.

När jag cyklar hem känns det att det varit två ganska tuffa träningsdagar i rad. Jag är trött i benen, jag fryser och spänner mig och i Sumpan kommer så regnet och jag blir stel som en pinne. Sista tre km går lååångsamt för jag är trött och stel och har ingen som helst motivation att pressa mig – men varför skulle jag? Två dagar, nästan 9 mil på cykel, 6 km löpning och 30 min styrka och ett nytt personbästa.

Annonser

Jag verkligen avskyr när folk gör sig själva till offer över orättvisor i livet, speciellt som det bara tycks vara viktigt med rättvisa om det som skett inte har varit till den egna fördelen ”Det är så orättvist, min rika granne vann på lotto och fattiga jag fick kvarskatt!” men inga ”Det är så orättvist, min redan sjuka granne bröt benet men inte friska jag!”
Men det finns saker som retar mig mer, som när jag för ett par timmar sen gjorde mig själv till offer.

Efter fyra veckors väntan fick jag reda på att verkstan tycker att felet på min dator inte är ett garantijobb utan menar att jag måste ha tappat den eller liknande och vill ha 3 000 kr för att fixa den. Jag har inte tappat den, tappat nåt på den eller på något som helst sätt varit ovarsam och det känns inte rättvist. Jag svor och skrev ett inlägg om hur orättvist det är att jag som brukar ställa upp för andra och inte kräva ersättningar jag har rätt till ofta råkar ut för strul de få gånger jag faktisk hävdar min rätt men sen kom jag på mig själv.

Visst är det otur/orättvist att det ofta blir strul när jag ska hävda min rätt men hur ofta har jag inte tur med annat, sånt som dessutom är viktigare för mig? Och vad har mina vanor att hjälpa andra och att inte kräva min rätt i andra situationer med det här att göra? Det är jag som väljer att ta ett steg fram när andra skruvar på sig, det är inte de som tvingar mig fram. Det är jag som skiter i att kräva min rätt för jag inte tycker att det är värt bekymret, det är inte andra som tvingar mig att avstå. Missförstå mig inte, jag tänker försöka få datorn fixad på garantin men jag tänker inte låta det här få mig att gå omkring sur och missnöjd när det finns så mycket i mitt att vara glad över.

Ja! Tjafsa med verkstan
Nej! Bli en bitterfitta

Tänkte precis skriva att det blev ”bara” tre träningspass den här veckan men så började jag fundera över mina definitioner, jag har lite problem med dem. Är cykla till och från jobbet träning eller inte? Är tur och retur resan ett eller två pass? Känns ju inte som när jag kört en timmes löpning och jag ser det nästan mer som transport men samtidigt känner jag ju när veckan tar slut att de där cykelpassen faktisk känns i kroppen. Eller mina små 2-3 km löpning med teknikfokus. Det är ju knappt uppvärmning men kört efter ett cykelpass och innan ett styrkepass så… Ja, jag vet inte.
Hade gärna tränat lite mer men känner mig ändå nöjd, även om jag är jäkligt sugen på att springa just nu. Fast jag är ju typ nästan alltid sugen på att springa så…

Veckans träning blev i alla fall så här:
Måndag Pass1: 21 km cykling, 2 km löpning, 30 min styrketräning. Pass2: 22 km cykling.
Tisdag Vila
Onsdag Vila
Torsdag Pass1: 21 km cykling, 3 km löpning, 20 min styrketräning. Pass2: 22 km cykling
Fredag Pass1: 21 km. Pass2: 30 min styrka m Johan Pass3: 22 km cykling
Lördag Vila
Söndag Vila

Coulis de Chocolat

Publicerat: 2012-05-27 i Choklad, Mat

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vad? Nån mörk choklad ur Lindts Creation serie, eller som de står på baksidan ”Finaste mörk choklad fylld med tryffel och krämig chokladfyllning.
Bakgrund Har tidigare inte provat något ur serien av 3 skäl; 1. Jag brukar inte gilla fylld choklad 2. Ingen smak har känts tillräckligt spännande 3. Kakorna är på 150-200 gram och det är onödigt att snaska så mycket choklad om man inte verkligen gillar den.
Varför nu? En jävla röd lapp där det står ”Förtjust eller pengarna tillbaka”.
Till saken Tog en bit direkt när jag kom hem från affären och tänkte ”Pralin från fancy chokladställe men ändå inte god”. Var ändå tvungen att ta en ruta till. Ska skriva det här och måste ”provsmaka” en ruta till. Fortfarande samma uppfattning men tar ändå en ruta till. Tänker på när jag var liten och inte gillade mjölkchoklad men iaf ogillade den mindre än idag och på Aladdin-askar och ”vuxenchokladbitarna”. Vet inte riktigt vad jag har för problem med den för smaken är förstås väldigt chokladig men den är för söt och det är som tryffeln är gjord på smör istället för grädde.
Tänkte ett tag slänga resten som jag brukar göra för att inte äta upp chokladen ändå men kunde inte förmå mig riktigt till det. Tänker ”nu går jag och slänger den” men så hittar jag på dåliga ursäkter om att nån annan i familjen kanske kan gilla den fast jag vet att ät den upps så blir det med all sannolikhet av mig. Ska jag, ska jag inte.
Kommer inte att köpa den igen men kanske den snarlika som också fanns med chokladmoussefyllning (trots jag vet att jag inte kommer gilla den heller).

Black

Publicerat: 2012-05-24 i Lakrits, Mat

Black Salt Liquorice
Lakritsbitarna har en sån där blank yta som får dem att se fettiga ut och är aningen för stora. Asken är väldigt snygg och fälls ut till ett litet serveringsfat när man tar av locket men då ligger lakritsen där i sin genomskinliga påse och ser faktiskt inte särskilt aptitliga ut. Smaken är god och den känns bekant från barndomen men det är något som fattas och det är något som smakar aningen för mycket. Äter några fler bitar men smaken växer inte på mig, tvärtom och jag blir besviken att inne i den där vackra och kostsamma asken ligger lakrits från nån marknad på landet.

Black Chocolate Coated Salt Liquorice
Samma upplägg som med den vanliga saltlakritsen men den här ser om möjligt ännu mer oaptitlig ut, som ljus gammal uttorkad kattskit. Efter några bitar tycker jag nog att den här smakar bättre än den vanliga saltlakritsen, den speciella lakritssmaken passar ganska bra till chokladen och lakritsen smakar saltare – nåt som jag gillar- än i originalet. Ändå gillar jag inte riktigt kombinationen choklad/lakrits och den belgiska chokladen är dessutom inte en av mina favoritchoklader – alldeles för söt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Salty
Mjuk, tuggig saltlakrits som är perfekt i storleken. Vet inte om det är rätt att kalla den grynig med det är vad jag tänker när jag funderar på konsistensen. Jag får flashbacks från barndomen och känner mig alldeles lycklig.
Tror det på 80-talet fanns stänger under en kortare period som smakade så här. Gudomligt. Måste. ha. Mer.

Super Salty
Mjuk och tuggig och i perfekt storlek precis som Salty. Får inte den gryniga känslan utan den känns slätare och kanske aningen fastare och varje bit tar slut fortare än Salty. Jag satte först den här som min favorit men efter ha ätit några av varje ändrar jag mig, Salty är nog favoriten, den har lite mer karaktär.

För övrigt kan jag meddela ett glas av Stoneleigh Riesling passar utmärkt till!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Snabbrecension

Publicerat: 2012-05-24 i Lakrits, Mat

Lakritsfabriken Salty
Jag: Mmmm, vad gott, riktig lakrits!
Smulan: Mmm. Fast inte lika god som den andra (Super Salty).
Sambon: Gott

Lakritsfabriken Super Salty
Jag: Shit, ännu godare. Favoriten.
Smulan: Um hum um mmmm. Supergod! Favoriten.
Sambon: Godare

Black Salt Liquorice
Jag: God, men smakar samtidigt lite konstigt.
Smulan: Uä. Den smakar konstigt!
Sambon: Åh. Mmm. Den här var god. Favoriten.

Black Chocolate Coated Salt Liquorice
Jag: Fortfarande ingen bra idé med choklad och lakrits i kombo men bättre än de andra jag smakat (utom lakritsfylld choklad som ex Plopp)
Smulan: Säger inget utan slänger den bara direkt i soporna.
Sambon: Hm. Smakar lite konstigt kanske med chokladen.

20120524-182436.jpg