Arkiv för november, 2011

Hmm

Publicerat: 2011-11-30 i Vardagsbetraktelser

Stod i köket och funderade på om jag skulle bara gå ut därifrån eller om jag skulle ta med mig en skål glass, en whiskey eller ett glas rött.

Jag började med en skål glass.
Nu är skålen tom. Ska jag hålla mig borta från köket eller ska jag gå in och lämna disken och ”råka” få med mig något mer på vägen ut?

Those choices.

Annonser

En sån dag

Publicerat: 2011-11-30 i Löpning, Träning och hälsa

Sjukt trött idag. Helt slut i både huvud och kropp fast inte sjuk utan bara slut. När jobbdatorn slutade att fungera på eftermiddagen tog jag det som ett tecken för långpass. Papprena i väskan kunde läsas sen.

Det hann väl gå drygt 1 km innan jag fick ont i ryggen, den verkar inte ha kommit tillbaka helt efter styrkan än. Tänkte att jag fortsätter tills det blir för ont. Runt 8 km började det släppa men då kom panikontet i magen istället. Förstår inte att jag envisas med att trycka i mig en massa mat och sen springa, min kropp gillar ju inte det. Måste vänta lääänge efter jag ätit innan jag kan springa långt eller fort.

Ja, ja. Sänkte farten lite till och magontet blev bättre. Gick ett tag sen blev det värre igen och då sänkte jag tempot igen och så höll jag på så tills 21 km var sprungna.

Inget var riktigt tipptopp idag. Dragkedjan i byxslutet tryckte på ett skavsår. Mitt vätskebälte med mobil mm satt inte bekvämt. I början svettades jag floder och fick dra av mig en tröja men sen när jag sänkte tempot blev jag istället blöt och kall och jag fick dra på tröja och vantar igen, började till och med frysa sista biten hem.

Men i stunderna mellan allt knas, de stunder utan panikont mm då hann jag njuta. Hann tänka att det här med löpning det är min grej. Att jag kan springa 2+ mil med ont och ändå vara glad, ändå känna att det är lätt, att det inte är en prövning.
Så jag avslutade inte löpningen med dåliga minnen och känslor, den avslutades trots allt med ett sug att springa längre distanser. Och ett hopp om att jag kommer ihåg att springa långpass på en tom eller nästintill tom mage nästa gång.

25 km har jag aldrig sprungit, det kanske är dags snart?

Jag då?

Publicerat: 2011-11-29 i Vardagsbetraktelser

Steker pannkakor till morgondagens skolutflykt (ja, sånt förväntar sig skolan också). Sen väntar godnattsaga och mys med smulan. Efter det tror jag att jag är färdigt med att ta hand om familj och hem. Vad väntar för mig då?

Ska jag kanske jobba bort nån surdeg så jag blir av med den?

Eller vika tvätthögen så jag kan hitta rena kläder imorrn?

Lite yoga eller liknande för bli av med all rastlös energi?

Eller somna i soffan med ett glas vin i handen?

Möjligheterna är oändliga.

Nu jobbar jag ju på bank så jag vet att vi inte spelar roulette eller stoppar pengarna i egen ficka som Hasse och Tage undrade så vad jag undrar är vad gör de egentligen i skolan på alla lov? För loven hinner ju inte ta slut innan det ska till planeringsdagar. Och när planeringsdagarna är slut ja då ska vi föräldrar komma till skolan och pyssla med barnen. Nämde jag att föräldrarna gärna ska komma och besöka skolan också för att se hur de arbetar och vad barnen gör på dagarna? Tack, jag behöver inte extra besök – jag är ju redan där hela tiden!

På lucia är det självklart luciatåg och fika. Självklart, säger inget om det. Men varför ska det vara pysseldag en hel förmiddag dagen efter? Varför kan man inte pyssla på lucia när man ändå är där?
Jag tänkte faktiskt inte gå på pysseldagen men när jag pratade med smulan om det i morse blev hon ledsen och jag förstår för alla föräldrar kommer ju på allt sånt här och det är självklart att hon också vill pyssla med sina föräldrar, speciellt när alla andra gör det. Så jag får se till att ta mig dit.

Jag förstår inte hur folk får ihop sina liv. Hur gör man om man inte har ett flexibelt jobb som jag har? När man inte har möjlighet att jobba ikapp missade timmar på kvällar, nätter och helger? Och alla ensamstående.
Mitt problem är egentligen att jag har så jäkla mycket att göra, det blir jäkligt jobbigt att få ihop jobbet om jag inte skulle jobba ikapp mina timmar, men det är i alla fall bara jobb. Behövs det har jag råd att ta ut ledighet. Men hur gör de som inte kan eller inte har råd? Vilken press det måste bli. Och vi pratar inte om att säga nej till en gång som kanske händer mig. På dessa pysselstunder och fika så finns det ett par barn, samma, som nästan alltid sitter utan sina föräldrar. Let me tell you, de brukar inte se särskilt glada ut, det spelar ingen roll och fröknarna försöker pyssla och fika med dem det är inte samma sak.

Förstå dessa barn som alltid sitter utan sina föräldrar. Förstå deras föräldrar som vet hur deras barn sitter ensamma. Jag tycker inte att det bygger gemensakp, jag tycker det bygger utanförskap och klyftor. Mellan de som har föräldrar som prioriterar OCH har råd att ta dessa stunder med barnen, dessa barn som troligtvis får känna av utanförskapet även andra dar i veckan när deras föräldrar inte har tid med dem eller inte har råd att köpa de där märkeskläderna, dyra leksakerna eller utlandssemestrarna.

Ja, jag vet att dyra saker och resor är inte det barn behöver mest, det är kärlek. Men eftersom resten av världen stirrar sig blind på status och matriellt skit så ser barnen också det, de är inte blinda. Måste skolan då påminna dem om att pappa inte har råd att ta ledig från jobbet för att pyssla eller mamma inte tycker hon har tid för hon har ”viktiga” möten på jobbet?

Usch, vad upprörd jag blir känner jag. Jag måste prata med skolan. De måste tänka efter lite mer.

Jag sprang 5 km i hyfsat tempo och körde 11 set ben/rumpa igår.
Träningsvärk idag? Ja.
Mördande? Nej.
Mer lite mysig, så där så man känner den men ändå rör sig obehindrat.

13 set mage.
Träningsvärk? Bara efter sidoresningarna. Alltså jag trycker ihop kroppen och sträcker ut den på alla möjliga sätt och kanske, kanske kan jag känna en lätt träningsvärk i övre magmusklerna. Eller så är det jag känner att jag typ pressar in mina revben i musklerna.

Besviken? Ja.
Alltså, det positiva är att det måste betyda att jag är i hyfsad form för det var inte lätta set, det var många set och jag brukar inte köra så mycket styrka längre så det borde kännas. Nu är det ju inte så att man måste få träningsvärk för att träningen ska ge resultat men det är ett bra kvitto på att man verkligen kört ett hårt pass. Fast så kändes ju inte passet särskilt hårt igår även om det borde gjort det.

Jag måste hitta på lite nya variater på övningar. Tänker ex på nån sorts roterande magövning och sidoutfall. Borde gå att kombinera ihop dessa till en övning. Och använda vikt till.
Hm. Vilodag idag? Skit också!

Jag märker att ni alla har blivit lite galna så här runt första advent, kanske är det på grund av snön som saknas? Hur som, så galna som ni är tänkte jag att det är bäst att ni får min önskelista redan nu så ni inte springer iväg och köper nåt som jag egentligen inte vill ha. Det blir så jobbigt när jag måste stå där och le och tacka för nåt felköp eller än värre, nåt ni har knåpat ihop själva. Ni kan ju vara helt omöjliga och det sliter verkligen på mina krafter att ha överseende med er. Så.

  1. Hantelset med justerbara vikter. Jag tänker typ 6 kg som minivikt och upp till 15-20?
  2. ASICS nya 33-serie
  3. Nikes löparjacka Element shield max
  4. Reebok Studio Kettlebell – köp gärna alla, jag vet ju inte vilken vikt jag ska ha och de matchar dessutom varandra så snyggt!
  5. Böckerna ”Styrketräna hemma” och ”Styrketräning – en anatomisk guide” av Frédéric Delavier
  6. Snygga träningslinnen
    Ingen bild. Jag menar, lite fantasi får ni allt ha.

Och om ni nu inte respekterar det här utan försöker komma på nåt själva, ja, då får ni liksom finna er i att jag kan bli jävligt sur.

Så ni vet

Publicerat: 2011-11-28 i Ben, Rumpa, Träning och hälsa

Om jag spänner rumpan ordentligt en liten stund så börjar benen nästan skaka så träningen tog. 🙂

Tänkte att ni nog absolut ville veta det.