Arkiv för oktober, 2011

Tog cykeln istället för bussen idag,  kanske inte direkt träning men totalt 12,4 km cykling i lite högre tempo än jag normalt kör när jag tränar är i alla fall bättre än att sitta på arslet på bussen. Sen blev det ca 40 min Power Yoga och typ 10 min överkroppsstyrka.
Känns ju inte direkt som man varit ute och sprungit milen eller nåt men jag fick musklerna att bränna lite i slutet av varje aktivitet så nån nytta måste det gjort.

Imorrn cykel till och från jobbet, nu – tillbaka till familjen.

Jag har fått höra ganska många gånger att jag måste vara sockerberoende pga mängden godis jag drar i mig men som med alla mina andra ”beroenden” så håller inte min kropp med, allt är bara i mitt huvud, jag är inte beroende – jag har bara ett gäng dåliga vanor.

Slutade röka och saknade inte nikotinet det minsta. Vanan däremot. Vart skulle jag göra av händerna? Och alla de intressanta diskussionerna skedde ju alltid i rökpausen! Hallå, får man hänga på ändå?

Drack inte alkohol på en månad och saknade inte ”berusningen” alls. Att hälla upp ett glas vin i något vackert glas, andas in doften och sjunka ner i soffan med ett tungt ”Aahh” och tänka att ”this is it, nu gör jag inget mer, nu stämplar jag ut för idag” det saknade jag.

Äter inte godis på en månad. Saknar jag sockret? Nä, inte alls.

För mig är det vanan som är ett problem, perioderna där jag slentrianmässigt häller upp ett glas vin och hämtar jättegodisskålen när vi nattat smulan, knappt ens utan att fundera på om jag faktiskt vill ha godis eller vin. Kör så ett par veckor och sen har du en jobbig vana att bryta för godis och vin är gott och visst har de även en påverkan på kroppen.

Det verkar komma mer forskning som stödjer att socker och fett är beroendeframkallande och kanske är det så, men…
Ja, med mig finns det alltid ett men.
Jag känner många som dricker ganska stora mängder alkohol, som röker, käkar godis och jag vet inte vad men som inte har något problem att avstå heller, som jag absolut inte skulle klassa som beroende, vi är mer… Livsnjutare? Är vi en liten elitiskt klick stålmänniskor? Nä, skulle inte tro det.
Jag kan också ha extrema sug och tänka ”ge mig en påse saltlakrits nu innan jag dör” och när jag är sugen och tänker ”jag borde nog inte äta godisen, det har ju blivit lite mycket på sista tiden” ja, då kan det bli apjobbigt för mig också.

Det finns säkert människor som är socker- eller fettberoende men jag tror också att det finns människor som använder det här som en ursäkt för när suget faller på då är det mycket lättare att falla för frestelsen och säga ”det är inte mitt fel, jag måste vara beroende” än det är att härda ut. Vad rör det mig om de är beroende eller inte? Inte ett skit!
Jag tycker bara att det är synd att en del människor ger upp innan de ens försökt, när man testar sina gränser så finner man ofta att de inte alls fanns där man trodde utan så mycket längre bort och en hel värld med möjligheter öppnas. De där möjligheterna och ”jag kan”-känslan är alldeles fantastisk och jag önskar att alla får uppleva den.

Så, hur är det med er, är ni beroende eller besatta med dåliga vanor eller bara helt bekymmerslösa som inte alls fattar vad jag jiddrar om?

Även om gårdagens löpning gick som en dans är tydligen min kropp inte helt tränad för det. När jag skulle sova fick jag lite ont i trampdynan under ena hälen och knäna började värka. Smärtan var så lindrig så det känns knappt som man får kalla det för smärta men den var tillräcklig för att störa nån som ändå hade lite svårt att somna och fungerade som en utmärkt påminnelse att känna efter ordentligt. Vill ju inte göra om min miss från förra hösten när jag ökade löpningen från ena veckan till den andra med 300% (ca 15 till 60 km) och fick halta runt i spåret i 3-4 månader med vad som troligtvis var ett löparknä.

Nu känns kroppen bra, lite svag träningsvärk i benen men annat vore konstigt. Däremot en konstig obehaglig känsla när jag klämmer på olika ställen på foten. Tror jag fått det förut på långpass eller intensiva träningsveckor, tror fötterna kan vara lite överansträngda.
Igår var jag sugen på att köra lite backintervaller idag men jag tror jag ska låta fötter och knän vila en dag. Dagen börjar rinna ifrån mig men kanske lite Power Yoga ikväll för hålla kroppen igång?

Sitter och funderar på träningsveckan v44 och just nu ser nog planen ut så här:

Måndag: Poweryoga

Tisdag: 2 x 21 km cykling med jobbpaus mellan

Onsdag: 600 m crawlträning

Torsdag: 45 min löpintervaller

Fredag: 600 m crawlträning

Lördag/söndag: Långpass 2 h / vila

Egentligen för lite löpning och styrka men cykelsäsongen är snart slut för mig så jag vill passa på, sen blir nog cykelpasset ett ytterligare långpass istället och lite styrka kan man alltid klämma in efter nåt annat pass eller i nån reklampaus på TV om man bara kommer ihåg och känner för det.

Still not fit

Publicerat: 2011-10-31 i Träning och hälsa

Vågen visade bara -0,4 i morse men det var inte oväntat, har inte direkt känt någon skillnad på kroppen den här veckan. Inte viktmässigt i alla fall men jag känner mig lite mer pumpad. Det beror förstås bara på att jag konstant har lite träningsvärk i nån muskel så den är lite svullen, men hey, jag tar vad jag får. Totalt -3,3 kg på 4 veckor känns bra med tanke på att jag inte direkt avstått från nåt och att jag inte är så stor till att börja med. Dagens vikt 57,5 kg fördelat på 162 cm.

För 3 år sedan stod vågen på 51 kg, jag vet inte om jag har dålig fantasi men när jag kollar på min kropp nu så har jag lite svårt att se att det går att skala bort 6,5 kg fett utan att jag blir för smal och såå smal var jag inte då. Vi får se vad som händer.

Jävla unge – del 2

Publicerat: 2011-10-30 i Vardagsbetraktelser

Står i löparkittet i badrummet och försöker fånga in hårmanen i en tofs när skitungen säger ”Stor mage du har.”
Jag blir alldeles paff. Kollar in min mage några gånger ur olika vinklar. Vad menar hon? Den är ju platt för fan. Ok, magrutorna kanske har rymt men platt. Platt!  ”Vad menar du? Jag har ingen stor mage!”
Hon ”Du har sagt att jag aldrig ska vara rädd att säga sanningen och jag tycker du är tjock” och så lämnar den lilla jäveln rummet.
Ibland är man så jävla glad över att man har barn och tutar i dem skit och sanning och grejer. Alltså, hon är riktigt smart och listig så det här ingår säker i nån plan hon har men vet hon inte vem det är som betalar alla jäkla leksaker? Inte fan är det tomten i alla fall!

#bokar synundersökning åt oss bägge NU

Summa summarum

Publicerat: 2011-10-30 i Träning och hälsa

Kollar veckans träningsdos, 7 timmars träning,  och den ser ungefär ut så här:

  • 34 km löpning
  • 43 km cykling
  • 600 m simning
  • 45 min styrka

Antal nedlagda timmar är jag nöjd med för jag har inte så jäkla mycket tid. Det är i alla fall i snitt en timmes kvalitetsträning per dag men, för lite löpning, alldeles för lite löpning, för lite simning och för lite styrka. Gah. Aldrig är man nöjd. Jag får helt enkelt fortsätta att intala mig själv att när jag inte suger så mycket på simning och cykling sen ger det mer tid till annan träning. Jobbigt bara att jag hatar att vänta.

Drog ut för ett lugnt långpass, 20 km, tänkte springa halvvägs till jobbet och vända. Tog med mig klockan och sneglade lite då och då på tempot för att inte riskera att kroppen blev för lat. Det kändes alldeles fantastiskt att springa, perfekt löpväder och benen de sprang bara på, som hundvalpar tacksamma för att få komma ut och rastas. Tempot och kroppen indikerade att det gick ganska fort men jag tänkte inte på det eftersom jag inte var ute efter ett maxpass utan ett lungt pass. När jag vänder vid 10 km sätter jag för första gången tiden i relation till distansen, 53:14. Ganska bra för ett softpass och jag som fortfarande känner mig riktigt pigg.

Fortsätter springa och det känns lätt och det går fort att avancera hemåt. Efter ett tag inser jag att om jag inte tacklar av helt kommer jag kanske plocka några pers, på ett jäkla softpass. Bestämmer att om jag inte möter någon vägg så ska jag utöka passet till minst en halvmara så jag får en chans på den tiden, kanske rent av ändra upplägg så jag springer i 2 h, borde väl bli minst 22 km, så långt har jag bara sprungit en gång och då utan klocka.

Vid 18 km börjar stigningen till den längsta och brantaste backen på rundan. Tempot går självklart ner men annars känns det bra, backen tar slut oväntat fort och jag är mycket piggare än när jag träffar den på cykelrundorna. Km 19-20 efter backen känns lätt och jag inser att jag håller mitt normala tävlingstempo på milen (5:00) och, ja, det känns skitbra. Självklart väljer jag att passera hemmet och utöka rundan till ett 2 h pass.

Strax efter 20 km känner jag för första gången faktiskt att jag är lite trött i vaderna men så har jag fortfarande träningsvärk där sen tidigare. Tanken kommer tanken går. Smyglutning uppför i ca 1 km och tempot går ner men när jag kommer till 21,1 km så visar klockan 1:53:15, 57 sekunder bättre än mitt pers från Sthlm Halvmarathon. Kör drygt 200 m till innan jag hittar en lämplig stolpe att runda och vänder tillbaka hem.

Nu känner jag mig lite trött men bara lite och taggad att komma hem till familjen. Tempot ökar igen (5:09) och när jag stannar klockan vid brevlådan visar den 2:01:58 och 22,81 km. Inte illa för ett lungt söndagspass 🙂 med trafikljusstopp och allt.
Känner att jag skulle inte velat öka passet med en halvmil men 2-3 km till i ungefär samma tempo hade nog fungerat bra, Lidingöloppet I’m on my way!

Helt fantastiskt, både kroppen och huvudet känns som jag bara varit ute på en lugn runda och njutit och ändå har jag satt pers på varje km från 18 km och uppåt och sprungit min näst längsta runda nånsin. Jag tappar faktiskt bara 7 sekunder på andra milen jämfört med första däremot ca 8 sek/km på de sista 2,81 km.

Du skall icke andra gudar än löpguden hava.