Arkiv för september, 2011

Publicerat: 2011-09-30 i Vardagsbetraktelser

Nä, nu får det vara nog.
Fan, vad förbannad jag blir när nån försöker utnyttja att jag är snäll. Jag delar gärna med mig av det jag har men stjäl inte det som är mitt och presentera det som om du bjuder mig på nåt.

Ångest

Publicerat: 2011-09-30 i Vardagsbetraktelser

Som vanligt när jag skrikigt högt får jag lite ångest. Har jag gjort rätt? Tänk om jag missförstått och fattat allt helt fel?
Men så slutar jag lyssna på rösten som skriker ”panik, panik, panik” och lyssnar på mig själv.
Hade jag kunnat se mig själv i spegeln om jag inte skrikigt högt?
Nej!
Då har jag gjort rätt val.
Om jag missförstått allt?
Inte så troligt, jag brukar inte missförstå ALLT men om jag nu gjort det så får jag väl helt enkelt säga det. Alla gör fel och det är ok, till och med när det är jag som gör felen. Och jag är inte ansvarig för hur andra agera på vad jag säger/gör jag är bara ansvarig för mig.

Tjafsar med smulan på det där sättet vi gör när jag hämtar henne på skolan. Minns inte vad hon kallade mig eller varför men jag kontrar ”Knasboll Emmies”
Hon ”Fuling mamma!”
Jag ”Va? Kallar du mig ful?”
Hon ”Duuuu ääääär fuuuuling mamma!” *smilar stort*
Jag ”Jaha. Men om jag är ful så är väl du ful också eftersom alla säger att du är så lik mig?!” *flinar och spärrar upp ögonen i vad-säger-du-om-det-då läge*
Hon ”Inte alla. ALLA säger faktiskt inte det.”

Det kom inte direkt som någon överraskning men jag kunde inte låta bli att öppna min käft igen. De kanske tycker jag har fel. De kanske tycker jag har rätt men inte gör nåt åt saken eller så kanske det blir en förändring,  jag har i alla fall framfört mitt budskap och känner mig direkt mer tillfreds.

Jag undrar om det uppskattas eller om jag bara är en pain-in-the-ass?

”To silent accept wrongdoings is the same as condoning them”

På två dar har jag i tre olika sammanhang mötts av ”det är bara att gilla läget”, ”det är så det är” och ”vi får förhålla oss till det här” när saker är fel och inte funkar som det ska. Alltså, jag har verkligen försökt att lägga band på mig själv och ”lära mig att hålla käften” som R uttryckte det men det äter upp mig inifrån. Jag är inte en person som ”gillar läget” när nåt är fel, jag gör vad jag kan för att förändra läget. Jag vill inte sitta och peka finger och säga ”jag sa ju det” jag vill bidra till att få det att fungera direkt.

Irriterad och arg. Irriterad och arg.
Nu skulle det sitta bra med en löprunda!

Lite slow start på träningen idag, ska träffa PT och köra styrka. Känner mig fortfarande lika hängig och trött, hoppas musklerna ialf piggat på sig lite.

Det är sjukt mycket som händer på jobbet nu. Kul men jag går från det ena mötet till det andra där jag ska sitta fullt fokuserad och förklara hur invecklade saker fungerar eller hur de borde fungera. Får ta med mig alla underlag till första mötet för jag hinner inte tillbaka till mitt skrivbord och byta mellan mötena. Sjukt jobbigt men så jävla kul grejer som är på gång. Kommer på mig själv med att glömt käka lunch för det är nästan den enda tiden jag har att fixa sakerna som lovats på mötena och jag ”ska bara” och så är klockan två eller nåt.

Hemma är det ungefär likadant. Det vanliga livet att klara av och så är jag ju ordförande nu i föreningen och får massor med frågor när saker inte funkar, dessutom funkar ju inte vår egen fiber som den ska där av all interaktion med Telia.

Huvudvärken startar redan på bussen på väg till jobbet och jag är inte säker på om de slutar förrän jag somnat. Bättre blir det inte när jag häller i mig kaffe och hoppar över vattnet men jag är så trött så just nu skiter jag i alla dumma saker jag gör. Jag skulle verkligen behöva ut och springa. Återstarta huvud och kropp.

Jag blir så jäkla irriterad också på alla fel som kostar tid jag inte har som beror på att ingen tar itu med att åtgärda rutiner som inte funkar, system som krånglar och folk som inte gör sitt jobb. Allt som skulle funka så smidigt om bara… Jag har lust att stiga in och styra upp allt men jag har inte tid, ibland får jag inte och så vet jag vad som händer när jag fixar nåt, då ringer folk mig för evigt sen ”jag vet att det egentligen inte är din grej men visst vet du…” och jag har så jävla svårt att vara ohjälpsam speciellt om jag vet att de som borde hjälpa till inte är hjälpsamma. Jag får träna på det också.

Alldeles torr i munnen och törstig – dags att köpa kaffe alltså!

Kommer hem och ska kolla om Telia fått i gång sin hemsida så vi kan aktivera barnkanalerna och möts av ”No internet connection”

F-@-C-K U!