Arkiv för augusti, 2011

Jag har inte lust

Publicerat: 2011-08-31 i Vardagsbetraktelser

Smulan är lite seg. R nyser som en galning och snyter sig för fullt. Själv har jag inte lust med det. När jag inte rör mig känns det riktigt bra. Förutom huvudvärken då. Nej. Usch. Jag tänker inte vara sjuk.

Kan vi inte mynta ett nytt uttryck?
”Man är inte sjukare än mängden värktabletter i medicinskåpet!”
Nej, fan, vi har ju för en gångs skull massa grejer hemma.
”Man är inte sjukare än vad mängden värktabletter i medicinskåpet tillåter!”
Såja. Nu ska jag skutta (släpa) mig bort och hämta några. Snart. När jag orkar resa mig. God natt, eller nåt!

Materialist? Javisst!

Publicerat: 2011-08-31 i Vardagsbetraktelser

Jag måste köpa lite grejer.

  1. Mobilhållare till cykeln så jag slipper stanna för att kolla kartan (för vem vet, jag kanske vill cykla till nya ställen efter jag lärt mig bästa vägen till jobbet)
  2. En… en… va fan, var det inte nåt mer? Äh, jag kommer på nåt nytt snart!
  3. Och så en till grej, för alla goda ting är tre!

Först kom jag inte iväg tiden jag skulle sen tog det längre tid än jag tänkt att byta om och ta mig ner till garaget för att hämta cykeln. Sen ringde R och sa att han lovat att vi ska hämta grannarnas barn också (jag som kanske skulle bli sen…). Sen hade jag lite svårt att komma på bästa vägen bort till cykelvägen jag blivit tipsad om och kunde knappt ta mig fram för alla bilar. Men sen så.

Sen så… var det en massa trafikljus som aldrig blev gröna och skit . Funderar allvarligt på om jag nästa gång ska göra som på min jungfrutur – överge cykelvägen strax innan jag är framme, dra upp cykeln för en barnvagnsramp (gratis styrketräning för armar och axlar!) och rulla Klarabergsgatan ned. Hallå, I’m a city chick, jag kan ta trafiken bara jag slipper stå och vänta på trafikljus som aldrig slår om. Jag kan nog göra precis vad som helst om det innebär att jag slipper vänta.

Men sen var jag på cykelbanan, det var inte många ute så det var bara att blåsa på. Jag hann bli varm och smått börja svettas men så började det. Först små enstaka stänk sen lite mer droppar. Det började regna men bara för att övergå i… ösregn! Halleluja!
Nåja, jag kunde ialf sluta gräma mig över att jag klätt mig för varmt.

När jag cyklat förbi Pampas stämde kartan, de verkliga skyltarna och min plan inte riktigt igen. Eftersom jag var sen och blöt bestämde jag mig för att följa skyltarna. Det gick väl så där. Nu hemma så hittar jag bättre vägar men det är svårt att veta att man ex ska cykla mot Jungfrudansen för att komma den snabbaste vägen till dit i Sumpan jag ville istället för att följa skyltarna mot Sumpan. Nästa gång!

Efter ett antal stopp för att fundera, koll på GPSen och vändningar för att skyltarna kom efter vägen delat sig så kom jag ialf fram till Spånga. I måndags när jag var ute ganska tidigt tyckte jag att det var alldeles för mycket farlig trafik precis vid pendeltågsstationen så jag gjorde en liten spontan avstickare runt den. Den gick… hm… så där. Området är inte så stort men det blev en hel del stopp och korsandes av gator i onödan. Det i kombination med ösregnet och bilisterna som inte alls hade lust att släppa fram mig varken när jag cyklade på vägen eller när jag försökte vara snäll och gå över övergångsställena blev lite för mycket. Jag blev lite sur (vilket å andra sidan ledde till att jag trampade på riktigt bra när jag kom till cykelvägen strax efter).

Kommer fram till skolan endast 2 minuter sen och före R som har fastnat i bilköerna jag cyklat förbi. Fast nu känner jag mig inte tipp topp. Genomblöta kläder och skor det nästan svalpar i. Dåligt med energi och tre ungar som pratar i munnen på varandra, inte svarar på mina frågor och är allmänt jobbiga samtidigt som jag ska vara social med de andra föräldrarna och fritidsledarna som undrar vad jag gör där, skulle inte R hämta och skulle han inte vara sen?

Till slut får jag ialf ungarna att inse att de ska springa och hämta sina regnkläder men hur lång tid kan det ta? Tydligen inte lång tid alls men istället för att komma tillbaka till mig har de gått ut på andra sidan av skolan och hänger vid cykelstället. Delvis iklädda regnkläder. Vissa i foppatofflor istället för stövlar. Men nu är det på nivån – orka bry sig! Argt går jag tillbaka och hämtar min cykel och deras ryggsäckar som de förstås glömt och ja, jag är fortfarande lite arg och sur.

Strax under 23 km blev det till slut. När jag klev av cykeln kände jag mig fysiskt pigg och fräsch men nu känns det lite i några muskelfästen. Precis som i måndags. Jag får inte glömma bort och tappa respekten för turen bara för att jag inte känner mig trött efter, kroppen behöver sin vila ändå.

Det kanske inte är många timmar kvar men det är fortfarande augusti så ”Nej, tack!”.

Jultidningar måste för övrigt vara jävulens påfund.

Det gick alldeles utmärkt att simträna med en liten förkylning i kroppen. Jag insåg också att jag hellre vill lägga tid på att bli bra på att simma än på att skämmas för hur jag ser ut så jag drog på inte bara simglasögon utan också simmössa och näsklämma. Bild utlovas vid tillfälle 🙂

Idag fokuserade jag bara på att andas rätt. Förra gången fick jag mindre ångestkänslor och tyckte aldrig att jag hann andas in ordentligt den lilla stund jag vinklade upp huvudet. Idag kändes det ganska bra. Ingen ångest och andningen gick hyfsat, kanske inte bra men långt över förväntan. Träning, träning, träning. Träning ger resultat! Och tänk att jag bara tränat 2 ggr än 🙂

Jag använde inte armarna utan hade flytplatta och kickade bara med benen men det var nog så. Nästa simpass får bli en repris på detta. 40+ längder i vår lilla 12 m bassäng, med 5-10 sek paus mellan varje längd räckte för att få upp pulsen lite och tidvis mjölksyra i framsida lår. Om jag ska översätta det i löpning skulle jag nog klassa det som ett medelhårt 5 km pass.

Det är så fantastiskt roligt, jag har löpningen och styrketräning som jag ÄLSKAR och nu cykling och simning som roliga alternativ. Om några månader hoppas jag att jag blivit tillräckligt bra på simningen och cyklingen att jag kan köra hårda pass som förbättrar min fysik – inte som idag med nöd och näppe underhåller den.

Å, hörrni – rörelse är kul! Ut med er och hitta er drog!

Varför?

Publicerat: 2011-08-31 i Vardagsbetraktelser

Varför har vissa människor så svårt att lyssna?
Jag blir galen!
Om jag säger att jag finns tillgänglig till ex kl 16 för sen ska jag göra nåt superviktigt och kommer inte att svara i telefon varför ringer man då efter kl 16 för att prata om sånt som vi kan ta i morrn, eller i övermorrn eller rent av nästa vecka (för det var inget viktigt). Och jag menar inte att man glömmer en gång utan hela jäkla tiden.

Lyssnar inte personen? Eller dåligt minne? Eller skiter bara i vad jag säger?
Tror på en kombination av de två första men det är fortfarande jävligt irriterande!

Jag menar, nån måste ju göra arbetet också, inte bara gripa datum ur luften och kalla dem för deadline.

Var jag lite taskig nu? Asch, det rinner av er som vatten på en gås.

Nä, tacka vet jag ingenjörer, de kanske snöar in på sitt specialområde men fattar ialf att det riktiga livet är bra mer komplicerad än en flådig PowerPointpresentation.

O, nej, jag är inte bitter.