Arkiv för juli, 2011

Hur har det gått med onyttigheterna då? Jo, hitintills ganska bra. Var grymt sötsugen ett tag men jag vet inte om det var knäckeskivan jag åt eller cykelturen ned till badet som distraherade men det försvann ialf. Nu är jag däremot grymt hungrig. Jag har både ätit mindre portioner och färre kalorier så det är inte konstigt att magen suger nu. R lagar Korv Stroganoff så det blir ju inte direkt en nyttig middag men det luktar väldigt gott så jag får nog kämpa lite med att komma ihåg portionsstorleken.

 

Nästan 45 km löpning blev det den här veckan men inte helt enligt plan.

Pass1
Plan: 12 km inkl fartlek, totalt ca 67 min.
Verklighet: 12 km exkl fartlek ca 73 min. Visst blev det några tempoväxlingar men jag orkade bara inte. Det var fartlek eller 12 km som kroppen orkade och då valde jag 12 km.

Pass2
Plan: 8 km ca 45 min + styrketräning ~15 min
Verklighet8 km ca 44 min + styrketräning ~35 min

Pass3
Plan: 10 km varav ca 5 km 800 m intervaller.
Verklighet: 19 km ca 116 min.

Pass4
Plan: 19 km ca 107-111 min.
Verklighet: 5 km ca 29 min.

Drog ut för att ta en återhämtningsrunda. 8 km lät bra i mitt huvud, så skulle det bli. Redan innan jag drog ut hade jag känt efter och funderat en del på hur pass mycket gårdagens pass tagit på kroppen. Väldigt lite kändes det som. Om jag gjorde övningar för att hitta träningsvärk, jo då fann jag lite i benen men det kändes inte när jag gick. Konstig. 19 km liksom. Om än i långsamt tempo.

Väl ut kändes det bra att springa. Statusen i kroppen var i princip samma som när jag startade gårdagens löpning. Tung och trött men inte slut. Igår ville kroppen lägga av vid 3 km, idag kändes kroppen nästan piggare ju längre jag sprang. Men så kom det, nånstans runt 4,7 km, smärtan i vänster ben. Smärtan i sig är inget och går lätt att springa med men vad den betyder däremot. Fan. Fick samma smärta när jag började med halvmaraträningen, helt övertygad om att den beror på för stor ökning av veckodistansen. Inte så konstigt att den dök upp nu igen eftersom jag missat en massa träning sista 6-7 veckorna och nu ändå valt att fortsätta med programmet som om jag hade tränat enligt plan.

Jag bestämde mig ganska snabbt för att skippa sista varvet och springa hem istället, det skulle korta ner sträckan till 6,8 km eller liknande. I en halv kilometer eller så sprang jag och kände mig nöjd med mig själv. Vad duktig jag var som skulle hoppa över sista varvet. Vilket moget beslut! Så trillande polletten ner. Jag borde sluta springa nu. Ja, det borde jag. Vad sysslade jag med? Så jag stoppade klockan och gick hem. Bättre sent än aldrig.

Jag har levt alldeles för onyttigt. Speciellt på semestern men faktiskt under större delen av året som gått. Nu sitter jag här med en kropp som är trött. Som är tung att förflytta. Som inte orkar springa så fort som jag vill. Som inte ser ut som jag vill när jag tittar mig i spegeln. Det är dags att göra något åt det.

Planen är att dra ner på onyttigheterna och portionsstorlekarna. Jag behöver inte äta godis och snacks varje dag. Jag behöver inte dricka vin för att det serveras god mat. Jag behöver inte äta två portioner av middagen bara för jag gjort den så förbaskat god.
Frågan är om jag ska försöka se till att maten i sig blir lite nyttigare också? Vi äter ganska bra över lag men visst blir det halvfabrikat och färdigmat ibland och även det helt hemlagade går ofta att göra lite nyttigare. Men det kräver mer energi och planering och ibland smakar det inte riktigt lika gott. Jag vet inte om det är värt det. Och familjen delar inte min förtjusning över en hel del nyttigheter och jag har definitivt inte lust att laga dubbla middagar.
Men, frukost och lunch äter jag 5 dagar i veckan utan familjen, de målen kan jag lätt göra nyttigare eftersom jag för det mesta äter ute. Köpa nyttigare eller ta med hemifrån. Får se till att ha viljan med mig bara när jag ska välja.

Tur att jag smygstartade redan i morse, annars kanske jag haft lite dubbla känslor inför de kommande veckorna.

Försöker pussla ihop de två kommande veckornas träningsprogram. Distansträning för halvmaran om 7 veckor. Fartträning inför Midnattsloppet om 2 veckor. Vila inför Midnattsloppet.  Födelsedagskalas x 2. Emelies simskola varje dag under dessa två veckor och så ska jag jobba också. Det kräver lite planering och disciplin men det är helt klart görbart. Nyckeln är planering. Om jag inte tittat i kalendern vad som är inplanerat och tittat på träningsschemat så skulle jag inte få ihop träningspassen för jag har fått stuva runt ganska rejält.

Sätt målen. Planera hur du ska nå dem. Gör. Easypeasy. Allt är möjligt!

Tecken

Publicerat: 2011-07-31 i Vardagsbetraktelser

Tecken på att man skriver för mycket skit i sin blogg är att admingränssnittet försvinner så man inte kan logga in. Som tur är har de glömt att stänga ner mobilen. 🙂

Skämt å sido. Nån annan som har samma problem? Haft det sista veckorna. Ibland fungerar en webbläsare men inte en annan. Ibland fungerar allt och ibland inget.

Vi får se hur storartad den blir men just nu är jag lite trött på alla ”sanningar” och matfixeringar.

  • Fett är farligt. Kolesterol och igenproppade artärer. Light, light, light!!!
  • Light produkter är farliga. Sockerbomber!!! Hjälp, hjälp, hjälp. Ät fullfett.
  • Fett är bra. Ät massor med fett så blir du mätt och slutar småäta.
  • Kolhydrater är bra. Ät massor med pasta och grönsaker så blir du stor och stark.
  • Kolhydrater är livsfarligt! De triggar ditt sötsug och du blir sockerberoende och hamnar snart lallandes runt på plattan (välkänt häng i Sthlm för många missbrukare).
  • Kolhydrater är inte så farligt, om du bara äter rätt. Ät typ inga frukter och ät inga grönsaker som inte är gröna och tar mindre än halvtimme att tugga. Och vad du än gör, blanda inte kolhydrater och fett – det är livsfarligt!
  • Proteiner det är bra! Fast ät inte för mycket förstås. Men du får absolut inte glömma dem heller. Och ät inte nåt kött som innehåller för mycket fetter och hur var det nu, fanns det snabba och långsamma proteiner också?

Vad jag hör? Matfixering och ursäkter.

För det mesta hör man alla dessa argument i viktsammanhang. Och ofta i kombination med ”Jag går inte ner i vikt för jag är sockerberoende och min sjukdom tvingade mig att äta några potatisar en dag till middag.” Bullshit, det är den där jävla hela brieosten som du tryckte i dig eftersom ”fett är bra” och ”brieost har dessutom väldigt lågt GI”. Brieostar säljs oftas i 200 grams förpackningar. Vill du veta hur långt du behöver springa för att bränna en brie? Nä. Trodde inte det men här kommer det ändå, give or take 13 km. Hur ofta gör du det?

Eller varför inte ”Jag förstår inte, jag gör allt rätt, varför går jag inte ner i vikt.” Vill du veta hemligheten? Ett tveksamt ja (för du vet ju egentligen vad jag kommer säga). För att du för fan äter mer än din kropp behöver! Vill du äta den där brietårtan, ja då får du kanske snåla in på kalorierna nån annanstans – eller göra av med fler.

Eller ”Fettmetoden är bäst. Jag har gått ner massor i vikt sen jag började med den!” Visst, men har du inte ändrat ditt dagliga kaloriintag eller börjat träna samtidigt också?

Visst är det bra att lära sig mer om mat och hur det påverkar kroppen men bli inte så jävla fixerade. Och om du ska hitta en metod så tänk långsiktigt. Visst kan man äta extremt kalorisnålt och ”ultimat nyttigt” under en övergångsperiod för att droppa kilon snabbt men hur många kan hålla den ultimata kosten resten av livet? Inte så många skulle jag tro. Och vad händer om du kör en diet, detox och allt vad det heter och härdar ut den för att det bara är några veckor eller några månader och sen har du nåt ditt mål? Om du inte har tänkt efter på vägen så lär du börja äta som förut och vad var det som det ledde till nu då?

Jamen, hur ska man göra då? Ja, inte fan har jag lovat några svar.
Vet du inte vart du ska börja? Börja med Livsmedelsverkets rekommendationer om fördelning proteiner, kolhydrater och fett och framförallt PORTIONSSTORLEKEN! Bara för att nåt är nyttigt kan man inte äta hur mycket som helst och det finns inga jävla grönsaker eller skit som ”bränner mer energi än de själva innehåller”.
Ja, jag vet att Livsmedelsverket ligger typ 10 år efter senaste rönen men vad de förespråkar (som är det viktiga) är balans – ät inte för mycket men uteslut inte heller hela livsmedelsgrupper.

De flesta är inte överviktiga för att fett är farligt eller kolhydrater är onda, det är för att de har svårt att låta bli att äta för mycket av det goda eller för att de rör sig för lite. Enkel matematik. Det som är svårt det är att ändra sig och ibland låta bli att ”unna sig” eller att ge sig själv en spark i baken så man kommer iväg till gymmet. Varför är det så svårt då? Psykologi!

Psykologi1: Om man har svårt att låta bli så får man sätta handlingar mot konsekvenser. Är gräddsemlan värd att jag blir lite rund? Ja – sluta nojja då! Nej – då får du se över dina val.

Psykologi2: Fråga dig varför du ”måste” ha den där gräddsemlan. Är det för den är så förbannat god? Eller är det någon annan effekt som du är ute efter? Själv märker jag att jag ofta känner mig lugnare när jag sitter och smaskar godis, inte konstigt att jag kan känna sig lite sugen då när jag är stressad. Och som jag skrev, är godiset värt det – fine, inte köp ett jävla avslappningsband eller nåt.

Psykologi3: Gå inte omkring och tänk att du inte kan låta bli för att du har dålig karaktär eller är en människa som inte kan låta bli, du ursäktar bara dig själv och skapar självuppfyllande profetior. Tänk ”jag kan”. Jag vet, det är typ svårast av allt.

Psykologi4: Det räcker inte att ta rätt beslut en gång. Du måste ta det gång på gång för frestelserna slutar inte att dyka upp. Och det är ok att ta fel beslut ibland. Och ibland (men bara ibland och inte hela tiden) så är rätt beslut att äta upp den där jäkla frestelsen. Och ju oftare du tar rätt beslut ju lättare kommer det att bli för en sak som är nästan lika svår att ändra som sin inställning, det är vanan.

Sen måste jag bara säga. Sockerberoende – vilket jävla bullshit. Visst det finns säkert nån som är sockerberoende ”på riktigt” men i 9 fall av 10 – ursäkter. ”Å, jag har ätit så mycket onyttigt den här semestern. Jag bara måste vara sockerberoende.” Av samma personer som jag hört den här ursäkten har jag också hört ”Å, jag har druckit alldeles för mycket vin den här semestern.” Konstigt nog brukar den meningen följas av ”När semestern är slut får jag skärpa till mig, så här kan jag inte hålla på, det är inte bra.” och inte med ”Jag måste ha blivit alkoholist.” Nu menar jag inte att de är alkoholister, tvärtom, konstigt bara att de inte kan var lika ärliga med sitt ätande.

Och nu har den här allvetande guden inte tid att skriva mer skit för nu ska jag dricka vin och äta godis och kolla på film!