Arkiv för januari, 2011

Läser om könslösa förskolan på AB och jag vet inte vad jag tycker. Jag tror jag gillar det mesta jag läser, ex att de bemöter barnet utifrån barnets person och inte kön men är det inte en överdrift att plocka bort alla han och hon till förmån för hen?

Det är svårt det här. Emelie hade en period när hon var mindre när favoritfärgen och därmed alla kläder var blå och hon bara gick i byxor. Sen skulle hon bara ha klänningar och diadem. Nu är det blandat. Rosa tröjor med söta små djur på matchas med jeans. Hon är lite som sin mamma, gillar att vara snygg men avskyr att vara obekväm. Tyvärr ser jag hur hon påverkas av omvärlden. Vill inte ha på sig sin Bakugantröja för det är bara killar som har på sig sådana. Å andra sidan går hon gärna på prinsesskalas i t-shirt och jeans – för det är svårt att klättra i finklänning – trots alla kompisarna kommer i balklänning, tiara och fjäderboa.

Ibland tänker jag på den skeva bild som omvärlden kan ge och sliter mitt hår i funderingar hur jag ska uppväga den. Men så finns det stunder som nu, när jag inte är det minsta orolig. Hon är smart och egensinnig och det finns fullt med positiva förebilder runt henne.

Hemma kommer det inte bli några hen däremot skryter jag lika mycket så hon hör som jag gör här i bloggen. Berättar att mamma är riktigt bra på sitt jobb. Att jag är smart. Att jag springer fort. Och jag säger att jag gör saker för att det är kul men också ibland för att jag måste. Jag säger att det är viktigt att vara snäll och hjälpa andra men inte om det gör så man själv blir ledsen, för det är viktigast att vara snäll mot sig själv. Jag klär mig i smink och kläder som framhäver det bästa med mitt utseende och jag klär mig i myskläder och skiter i sminket när jag känner för det.
Jag uppmuntrar när hon tycker hon är bra och försöker få henne att förstå att det inte handlar om att vara bäst utan att fortsätta försöka de gånger hon blir förbannad för att hon inte lyckas på första försöket.
Men de gånger hon påstår att hon springer snabbare än mig, nä, då får det vara nog – där går gränsen!

Planering is the shit

Publicerat: 2011-01-29 i Okategoriserade

Om inte jag såsat omkring, bloggat, surfat runt och andra oviktiga saker hade jag insett att idag är bästa tiden för helgens löppass. Emelie är på kalas. Solen skiner, termometern visar +2 och väglaget ser riktigt bra ut. Istället blir det att springa imorrn, troligtvis när det börjat bli mörkt och eventuellt något bakfull. Nåja, det är en utmaning det också.

Inte har jag lärt mig nåt av det här heller. Jag sitter framför datorn och tänker att jag borde packa Emelies grejer hon ska ha med till mormor och att jag borde göra mig lite snygg för den stundade 40 års festen. Men reser jag mig? Nä, jag skriver ett meningslöst inlägg istället. Antar att solen också har sina fläckar 😉

Läser Nattugglans inlägg om Offerkoftor och gillar. Har haft den här diskussionen själv så många gånger och i så många sammanhang och det som går som en röd tråd genom det hela är att de som verkligen är utsatta sällan verkar missförså den här typen av inlägg och diskussioner. Tvärtom verkar de ofta hålla med. Däremot verkar det finnas en kategori av människor som tror att utsatta inte fattar lika bra som vi andra, som måste ta strid för dem. Personligen tycker jag att det är mer fördömande och nedsättande.

But hey, that’s just me and me fat mouth that just can’t stay shut!

Must be fucking superwoman

Publicerat: 2011-01-28 i Okategoriserade

Surfat runt en del sista tiden i försök att hitta lite rådgivning på intervalltider utifrån mina mål. Mest har jag hittat att:

Intervaller sliter väldigt mycket på kroppen.

Mer än ett intervallpass per vecka bör inte genomföras om man inte tränar på elitnivå.

Intervaller bör endast tränas under en begränsad tid, en toppning, ca 6-8 veckor.

Dessutom är de hastigheter som jag hittills hittat som rekommendation vad jag borde springa ganska mycket lägre än de nivåer jag springer på alt aningen lägre men istället rekommenderas bara ett intervallpass och två i min mening mkt softa träningspass i veckan. Och jag som tycker att jag börjat mesa lite med intervallerna!
Vad är jag, fucking superwoman, eller? Man börjar ju undra.

Det är ungefär som när Emelie var liten och man fortfarande läste råden från BVC och alla andra skitställen. De lägger sig på en lägsta nivå så de som utvecklas senare inte ska känna sig efter. Men va fan, jag ville ju ha råd för där mitt barn befann sig! Eller som nu, tips för mig.

Alltså, jag förstår ju på sätt å vis mesråden. Men samtidigt så tycker jag att de verkar lite hämmande på de som inte ligger efter. En ursäkt för oss att inte arbeta på att bli bättre, vi klarar ju redan ”kraven”.
Tur att jag är lite störd och aldrig tycker att mina prestationer duger 😉 så jag fortsätter utvecklas!

Fucking fabulous

Publicerat: 2011-01-28 i Okategoriserade

Dagens ansträngning var att på nytt springa 5 k på 22 min. Förra fredan ville jag ju helst sluta vid den 19:e minuten och när de 22 min var avklarade var jag helt slut. Idag gick det bättre. Vet inte om det var psykiskt för att jag visste att jag kunde, att jag faktiskt är i bättre form än förra veckan, dagsformen eller what ever. Men egentligen, vem bryr sig så länge det funkar?

Ialf, 5 k sprangs på utsatt tid. Det var jobbigt men inte döjobbigt. Hade jag kunnat springa samma tempo i en km till om jag bestämt mig för det? Ja. Hade jag kunnat ändra mig efter 21,5 min att jag skulle springa säg 5 min till? Ja. Det hade varit skitjobbigt men det hade gått. Kunde jag ha sprungit fortare eller med lutning? Kanske hade jag klarat en marginell skillnad men jag ligger på gränsen av vad jag klarar just nu.

Den största skillnaden idag var nog att jag inte var helt tömd på energi efter passet. Visst var jag trött men jag stretchade och sen körde jag 30 min med PT och jag presterade nog som jag brukar. Kände mig ialf nöjd med min prestation.

Planen är att lägga på 0,5% lutning nästa pass. När jag körde dagens pass tänkte jag att, nej, det är jag inte redo för. Men så här efter passet så, jo, det kanske jag är. Får känna efter lite när det är dags. Det är härligt hur minnet fungerar, att man minns det bästa med allt. Det underlättar att intala sig själv att man ex orkar lägga på lite lutning. För när jag står där nästa vecka kommer jag inte minnas hur jobbigt det var. Jag kommer minnas att jag kunde ha sprungit längre och att jag körde ett hårt styrkepass efteråt. Och med all sannolikhet kommer jag slänga på 0,5% lutning och klara det. Fucking fabulous.

Massa goda råd om träningen igår men inte nåt som fick polletten att trilla ner hela vägen så igår kväll bestämde jag mig för att jag skulle ta med pulsklockan idag och bara kolla läget lite och köra lite som jag kände för. Imorse hade jag förstås helt glömt pulsklockan så det får bli en annan gång.

Jag kände redan under första intervallet att benen var trötta fast flåset var med. Vet inte om det är så att styrkan halkat efter eller om jag helt enkelt fortfarande är sliten. Nåväl. Så jag gjorde nån liten kompromiss. Jag behöll tempot på intervallerna men kortade ner pausen från  2 min till 1,5 min vilket inte var nåt problem. Eftersom jag var trött i benen var det förstås lite jobbigt men det kändes ändå riktigt behagligt, jag har helt enkelt blivit bekväm i tempot. Istället för vanlig nerjogg blev det nerjogg med 5% lutning och voilà så hade jag klämt in lite backträning också.

Även fast bekvämligheten borgar för att jag borde höja tempot funderar jag faktiskt på att behålla det i två veckor till och istället sänka pausen ytterligare till 1 minut. Det borde påverka flåset lite och samtidigt kanske jag kan få lite bättre kvalitét på stegen. Vi får se, det är ju en hel vecka till nästa pass så jag hinner säkert fundera några vändor till.

Brain tipsade om tabeller över hur snabbt man ska springa olika intervaller beroende på vilken sluttid man siktar på för en viss distans. Googlade lite men hittade inte så mycket. Hittade nån som föreslog tempon på intervaller men distansen för intervallerna saknades. Så om det finns nån där ute som vet vart jag kan hitta tabell med tempoförslag så mottages tips tacksamt. Speciellt intresserad av 200 och 800 m intervaller.
Målet som jag tränar för just nu är alltså 5 k sub 21 min ute vilket borde kräva att jag ska springa på sub 20 min på löpbandet + lite lutning, men vad blir det i intervaller?

Lord of the Forerunner

Publicerat: 2011-01-25 i Okategoriserade

Kanske ska du lägga in lite lugn träning och låta kroppen njuta föreslår Linda. Ja, när jag tänker på det var det länge sen kroppen fick njuta av träningen. Missförstå inte, träningen är ingen plåga för mig men på sista tiden har jag varit lite omotiverad men ändå pressat mig som fan. Det betyder att vissa pass inte gett mig nån kick varken under eller efter och kroppen är ganska slut. Kroppen skulle behöva lite njutning. Ett sånt där pass när man springer och känner sig lätt och snabb fast det ibland inte går så jättefort. Att avsluta ett hårt pass med att kroppen känner sig stark istället för som nu med att kroppen känns slut.

Fast vart ska jag få in det? Ska jag försöka få in ett pass till? Eller offra ett annat pass? Eller dra ner lite på intensiteten så kroppen blir piggare och kanske få tillbaka känslan på de vanliga passen? Eller ska jag härda ut ett tag?
Så många frågor idag.

Hjärnan däremot har njutit ganska mycket. Den har blivit maktgalen och fartkåt. Tom dåliga dagar har den funnit tillfredställelse i vad den har tvingat kroppen till. Sparka nedåt liksom. Här får du din jävel. Ialf nån som mår sämre än jag.
Och bra dagar. Herregud. 5 k på 22 min. Haha. Jag är så bra. Min plan går i uppfyllelse. Snart är världen min! Galenskapen fullkomligt lyser i blicken.
PB på rundan i söndags, hello. Konstanta maniska blickar på klockan som visar snitt på 4:48 istället för 5:01. Hjärnan fullkomligt dreglar. Den blir så kåt och till sig att den inte längre kan fokusera på världsherravälde utan mässar Mer, mer, mer och stönar som på audition till en tysk porrfilm. Hjärnan är så besatt att kroppen fysiskt börjar brytas ner och byggas om till en kopia av Gollum. Handen smeker över Forerunnern, My precioussssssss………