Arkiv för november, 2010

Nu gäller det

Publicerat: 2010-11-30 i Okategoriserade

Knät värker så in i helvete vilket måste bero på att jag varit mest stilla sittande idag. Haft ett inspirerande möte, trevlig workshop och sedan kul boule och middag med jobbet. Nu sitter jag på bussen på väg hem och är mätt som en jäkla gödgris några dar före slakt.

Ska jag springa 100 m intervaller i morrn strax över sju? Ja, fasiken. Berättade ju för chefen om mitt mål att klå henne på Vårruset och självklart antog hon utmaningen.

Är i twilightzone nånstans. Jätteglad och sprallig och samtidigt så jäkla trött. Snart hemma ialf, då får vi se vad som händer.

Besattheter

Publicerat: 2010-11-29 i Okategoriserade

Min besatthet av sugar snap peas och turkisk yoghurt (inte kombinerat) har helt försvunnit och istället ersatts med Pauluns ”Det perfekta brödet”, mini-peperoni och kardemummapepparkakor.

Var otroligt imponerad av mig själv också nere på ICA där jag gick vrålhungrig och såå sugen och bara tittade på saker som skulle smaka gott (som massa olika ostar, lussekatter mm) och köpte bara det som stod på min tänkta lista. Men till helgen, då blir det nog lite peppis, stilton och riktig glögg (och en massa annat förstås).

Fikade faktiskt med lite glögg och peppisar igår och jag var lite orolig att jag skulle glögga halva flaskan men det var inte särskilt gott. Blev så sött och sliskigt innan det lilla glaset ens var slut. Till helgen blir det nog glögg från systemet istället och jag vill minnas att en del av det där sliskiga försvinner när det är lite mer alkohol – eller så är det bara jag som gillar att det är vin i 😉

Ny forskning visar att…

Publicerat: 2010-11-29 i Okategoriserade

Jag kan inte låta bli. Förlåt mig.

Tre vikttips i rad på en och samma sida i iForm…

Hjärnan ljuger dig tjock
Ny forskning visar att din hjärnas upplevelse av kroppsstorleken ofta är helt fel. Egentligen uppfattar din hjärna att kroppen är upp till två tredjedelar större än vad den egentligen är.
Så det är alltså fullt möjligt att jag och min 5 åring egentligen är lika stora, eftersom hon är drygt en tredjedel så stor som jag upplever mig?
Eller ser hjärnan fel på alla andra också, så att relationen mellan oss ändå blir rätt? Alltså jag kanske är mindre än jag tror när jag tittar i spegeln men ser jag fetare ut än andra där så är jag också det?

Acceptera din inre gottegris
Ny forskning (what else liksom) visar att ju mer du försöker undertrycka tankar om glass och godis, desto större är sannolikheten att det slutar med att du kastar dig över just dessa saker.  Om du istället försöker acceptera ditt sötsug och äter lite när det uppstår – så slipper du springa till affären och köpa fel saker när du plötsligt får ett sug efter sötsaker.
Ska jag alltså äta lite godis när jag är sugen så jag slipper äta när jag är sugen? Ordmärkeri jag vet. Egentligen är den här mest med för att den följs direkt av nästa. Och springa till affärn är väl bra så man bränner några av kalorierna man ska moffla i sig?

Apelsiner
Njut av dem som ett hälsosamt alternativ till tårta och godis.

Visst, men skulle jag inte äta lite godis när jag var sugen? Hur var det nu igen?

Rocktåget fortsätter

Publicerat: 2010-11-29 i Okategoriserade

Släpar mig ur sängen i morse. Är inte laddad för 800 m intervaller. Inte för mycket alls faktiskt. Fokus på målet, nolltolerans mot slackande är ett måste. Det är svinkallt ute och pressbyrån har inte hunnit ta ut bullarna så ingen doft att tugga i sig heller. Byter om och stretchar trasknät. Fan uppvärmningen suger och jag får verkligen intala mig att smärtan går över när jag börjar springa fortare och att jag ska orka. Jag börjar intervallerna och då händer nåt. Kroppen säger åt huvudet att roa sig själv idag, du behövs inte, jag fixar det här själv. Flåset är med, musklerna är med och jag matar intervall på intervall. Visst är det jobbigt men kippa efter andan? Nix. Inte ens fast jag springer ett extra intervall. Förlänger nedjoggen men det finns energi kvar. Ok, lite baklängesgång och sidohopp ska väl fixa lite syra. Visst men så fort jag börjar löpa släpper det igen. Hmm. 1,4 km till och det blir dessutom ett milpass – taget!
Men nu då? Vill träna mer, mer, mer men klockan tickar och det är dags att jobba lite också…
Vilken fantastisk dag som har börjat!

6-7 minusgrader, stjärnklar himmel, gnistrande snö och mestadels plogade gångvägar.

Drog på mig kittet, snörade på skorna och begav mig ut på min nya runda. Förra söndagen (när rundan invigdes) påstod jag att jag kände mig stark efter och kunde ha sprungit både snabbare och längre. Så upp till bevis.

Fem minuter in i rundan började jag undra om fingrar och tår skulle vara brukbara när jag var klar och kunde konstatera att snön som blåste på mig kändes som nålar i huden men jag kände oxå att jag höll ett högre tempo än förra söndan så WTF. Här ger vi inte upp, särskilt inte om bättre tider vanskas.

Första mellantiden visade att jag tagit in drygt en halv minut på de drygt två första kilometrarna. Nästa två visade att jag fortfarande höll tempot. Men va fan, nu började jag bli trött. Ok, ok. Snart ett gäng nedförsbackar, och hey, jag fryser inte längre! Kommer upp till sista mellantiden och den känns bra men är lite osäker på vad den visade förra gången. Det var här jag sist började öka tempot. Nu fanns det inte en chans att jag skulle öka och springa kilometern under eller runt 5 min men helvetes om jag inte hade en liten ökning ändå i kroppen, snart hemma. Sista hundra metrarna sprintades förra veckan. Jag tror inte tempot jag höll i dag kan räknas som sprint men jag gjorde vad jag kunde och ökade takten ytterligare. In på tomten, stopp på uret.

Så, så här i efterhand kan jag alltså konstatera att skillnaden mellan nollgradig bar mark och minus 6 snötäckt mark är en tunn långärmad tröja, mössa och luva i kombination och en och en halv intjänad minut.

Som Emelie skulle sagt ”jag rockar fett!”

Min älskling

Publicerat: 2010-11-27 i Okategoriserade

I morse erbjöd sig smulan att tvätta mitt hår. Jag vet inte hur rent det blev men de små händerna som idogt knådade mitt huvud och manen på det, kärleken, den går inte att beskriva. Sen lite balsam. Sen ett konstaterande att varmvattnet är slut, jag har balsam i håret och har inte duschat av mig själv heller. Nå, ja. Vad gör man inte för kärleken?

Aj då

Publicerat: 2010-11-27 i Okategoriserade

Under gårdagens träning tror jag att jag hittade en övning så lindrar smärtan i knät. Från att smärtan fortplantat sig genom kroppen för varje gång höger fot som träffat marken så kändes… inget. Idag har jag knappt registrerat någon smärta i knät bara konstaterat träningsvärk i större delen av kroppen. Fast det kanske inte säger så mycket eftersom träningsvärken verkligen känns.